Flyktingar får hjälp att starta egna
kooperativ och odla ekologiskt

Våldet i Colombia har tvingat tre miljoner fattiga människor på flykt. Många är bönder som fördrivits från sin jord. Som ett svar på detta övergrepp har en unik facklig federation bildats, UNAC. Den organiserar fackföreningar för både små jordbrukskooperativ och livsmedelsarbetare.

[Ur nummer: 01/2011] Under en paus i de latinamerikanska fackens arbetsutskottsmöte, som hålls på ett hotell i Bogotá den 3-5 november, får vi möjlighet att tala med Luis Pedraza som är legendarisk ordförande i den fackliga federationen UNAC och grundare av landsorganisationen CUT.
* Vem är det som hotar och mördar?
– Det är paramilitärer. Det kan också vara gerillan. Det kan vara lejda mördare. Alla som sitter i CUT:s styrelse eller befinner sig i ledningen för starka nationella fackförbund måste ha speciella säkerhetsrutiner med säkerhetsbilar, de har livvakter och flyktvägar.

37 mördade förra året
Dessa hot och mord skapar enorma problem för fackföreningsrörelsen. Fram till augusti 2010 har 37 fackliga ledare mördats. Så allvarlig är situationen i Colombia.
* Är du mycket rädd?
– Man lär sig kontrollera rädslan. Den följer med uppgiften att organisera arbetarna. Det följer med kampen. Det finns ett dödshot utställt på mig och alla andra fackliga ledare på denna nivå, det kan verkställas närsomhelst, säger Luis Pedraza.
* När började hoten?
-För mig började det när jag var med och grundade CUT 1985. Den extrema högern i Colombia såg det här som ett hot mot deras intressen. Och då började denna höger att förinta fackliga ledare och det har fortsatt.
– Jag var först vice ordförande och sedan ordförande i CUT. Nu är jag ansvarig för kontakterna med de sociala rörelserna. Det är med indianerna, studenterna, pensionärerna, kvinnoorganisationer, miljöorganisationer, människorättsorganisationer.
* Det är ett viktigt arbete?
– Javisst, jag gör det jag vill. Mitt arbete i den fackliga federationen UNAC är med böndernas organisationer, med änkorna till bönder som blivit mördade, med småbönderna, med indianerna. Så mitt arbete på CUT har jag också användning för i UNAC.
Det var Guillermo Rivera från bananarbetarnas fack Sintrainagro (se separat artikel) som förslog honom till CUTs styrelse. Det är en mycket demokratisk process, ledamöterna i CUT väljs inte av representanter utan det görs i direkta val av medlemmarna på golvet, och han blev föreslagen dit för att stödja bananarbetarna i deras kamp.

Återvänder till barndomen
Luis Pedraza har i många år arbetat för den globala yrkesfederationen, IUL, och det var på det latinamerikanska regionalkontorets, Rel-Uitas initiativ som UNAC skapades år 2000. Det är den enda fackföreningen av det här slaget i Colombia.
– Jag tycker om att jobba för bönderna. Jag växte upp i Urabá på ett jordbruk som producerade potatis och vete i liten skala. När jag är hos bönderna är det för mig som att återvända till barndomen. Jag blir avslappnad och mår bra.
I samarbete med en grupp specialister har UNAC samlat och organiserat bönderna. Därefter har man beroende på vilken region det handlar om, analyserat vilka grödor som är lämpliga att odla, både för eget bruk och för att saluföra för att få inkomster. De jordbruksmetoder som de använder är ekologiska för att ta tillvara och skydda miljön. Varför gör de det? Jo, för att bönderna ska använda en teknologi som inte kräver kemikalier.
* Äger bönderna sin jord?
– Några är jordägare, andra är internflyktingar och vi arbetar med att de ska få lagfarter.
* Det behövs således en jordreform?
– Ja, det förs en politik just nu som syftar till att internflyktingarna ska återfå sin jord. Vi har ett projekt i Urabá där vi hjälper 4500 familjer att återfå sin jord.
* Är det ett farligt arbete?
– Ja, ja, det kan vara mycket farligt. I Bogotá-provinsen, till exempel, pågår ett krig mellan regeringen och Farc-gerillan. Det är komplicerat eftersom regeringsstyrkorna ser organiserade bönder som gerillaaktivister och gerillan tror att bönderna är paramilitärer.
– Detta gör processen mycket svår, men vi har i några fall lyckats skapa tillräckligt skydd genom att få både regeringsstyrkorna och gerillan att se att bönderna inte är part i konflikten. Det är en filosofi som blir en del av böndernas självförsvar.
* Är situationen fortfarande lika svår eller har den förbättrats?
-Den har förbättrats avsevärt. Regeringsstyrkorna har under förra regeringen använt sig av högteknologi. Striderna med gerillan fördes tidigare på marken. Nu först från luften. Dessa förluster hos gerillan har gett viss fred som gör att bönderna kan utveckla sina kooperativ.
* Ni får således fler och fler medlemmar?
-Ja, visst är det så. Hela tiden kommer nya bondeorganisationer som vill delta i det projekt som vi har inom UNAC.
* Hur viktigt är det med certifieringen av produkterna från UNACs produktionskooperativ.
-Det är mycket viktigt. De är producerade med ekologiska metoder för att säljas på den internationella marknaden. Det ekologiska kaffet säljs i Europa och USA, det ekologiska kaffet är värt mer pengar, tre gånger mer än det som är gjort med kemikalier. Men för att sälja dem i USA behöver vi ett certifikat som säger att det är producerat på ett ekologiskt sätt.
– Utan dessa certifikat kan man inte exportera, men dessa certifikat kostar mycket pengar, och det är därför vi kallar dem maffia.
* Är det er idé att IUL ska utfärda certifikat?
– Nej, nej, vår idé är att IUL ska förhandla med Fair Trade och andra för att underlätta certifieringen så att kostnaderna kan minskas. Det handlar om små producenter som inte har något kapital.
* Vad har du för drömmar om framtiden?
– Det vi vill ha i första hand i Colombia är en enda centralorganisation, och inte tre som vi har idag, och att den enda blir stark. För det andra vill vi ha en politik som leder till livsmedelssuveränitet, för det leder till skydd av småbönderna och miljön. Det gör också att det här landet upphör att förlita sig på import av livsmedel.
– Denna regering och de tidigare har varit inriktade på att producera enorma mängder biomassa för att göra etanol till bilar och inte grödor för att äta.