[Ur nummer: 02/2011] Ett nytt år har inletts, även om jag inte riktigt vant mig vid att skriva 2011 än. När jag fick frågan att skriva i vår tidning så funderade jag på vilka tankar jag har. Jag kom fram till en hel del tankar som jag gärna vill dela med mig av.
Många av mina tankar cirkulerar runt ungdomsfrågor, arbetsmiljö, arbetstider men framför allt hur de stora kedjorna, inom vårt område livsmedel, behandlar våra arbetsplatser.

Jag minns när jag var liten att alla affärer var stängda på helgdagar, aftnar, och de flesta även på söndagarna. Vi visste att man måste storhandla innan helgerna och det gjorde vi. Trots att de flesta färskvaror hade kortare hållbarhet än idag så överlevde vi till den dagen affären hade öppet igen.
Det var en tid då alla hade möjlighet att vara tillsammans med familjen, släkt och vänner för att fira midsommar, påsk och jul tillsammans. Det enda som behövdes på jul?afton var den obligatoriska tidningen som farfar skulle ha från affären. Varje år kom han tillbaka med ett leende och sa att affären var stängd men att han mötte tomten på vägen.
Det var en tid då butikerna var kunder till företagen och de anställda var människor som man värnade om och såg som tillgångar i en viktig del av produktionen.
Dagens samhälle ser inte lika trevligt ut. Affärerna ställer krav på färska varor och produkter som helst ska vara producerade fem minuter innan de når butiken. Levererar man inte så hotar de med att vända sig till någon annan som kan. De flesta av oss konsumenter bryr sig inte om att det bara är fyra dagars hållbarhet kvar i stället för åtta, tio eller fler dagar under heldagarna.

Utifrån butikernas krav på låga priser, färska varor och täta leveranser har synen på oss anställda förändrats. Vi ses inte längre som människor och tillgångar, utan mer som robotar förenade med kostnader. Vi ska vara tacksamma för att vi får jobba helgdagar, aftnar och söndagar oavsett om vi bakar bröd, förpackar mjölk eller utför något annat arbete där hållbarheten inte är tillräckligt lång, enligt butikerna.
Tyvärr kommer det inte att bli någon förändring, då det alltid kommer att finnas någon som lovar lägre priser och tätare leveranser till butikerna. Men hur länge kan det fortsätta innan den höga kvaliteten som vi i Sverige är stolta över att ha, kommer att sjunka på grund av att färre ska göra samma jobb som fler gjorde tidigare och helst på kortare tid för att företaget enligt sig själv ska överleva? Och hur många olyckor ska ske för att säkerheten inte blir densamma då allt måste gå fort i stället för säkert?
En dröm skulle vara att vi alla enades om att åtminstone helgdagar, aftnar, söndagar ska vara arbetsfria som de var en gång i tiden.

Tyvärr kommer det aldrig att hända, men vi kan alla göra en sak gemensamt. Och det är att strunta i att gå till affären dessa helgdagar. Gör vi det, och uppmanar våra vänner att göra detsamma, så skulle det snart inte vara lika lönsamt för butikerna att ha öppet. Och fler familjer skulle få tillbringa helgdagar och aftnar tillsammans igen.