Bild:

”Om det är tungan de ska pierca så brukar de vara nervösa””

Klockan närmar sig fyra på eftermiddagen och det har precis börjat mörkna. Piercingstudion One Way syns på långt håll, lyser som ett utropstecken i mörk?ret där den ligger i bottenvåningen på ett av bostadshusen i utkanten av centrala Lidköping.

[Ur nummer: 03/2011] Tvillingbröderna Simon och Daniel Blomberg är på plats för att berätta om sitt stora gemensamma intresse: piercing. De driver studion på sin fritid, har öppet två eftermiddagar i veckan: tisdagar och torsdagar. Än så länge handlar det om ren hobbyverksamhet. De få timmar som de håller öppet är inte på långa vägar tillräckligt för att de ska kunna leva på det hela.
Att de är enäggstvillingar går inte att ta miste på. De har också följts åt genom livet. De jobbar natt på Fazers bageri i Lidköping och har i många år spelat i samma punkband.
– Det är tack vare nattjobbet på bageriet som vi vågat satsa på att öppna en piercingstudio. Utan bagerijobbet skulle vi inte kunna ägna oss åt vår hobby på det här sättet. Inte för att vi har värsta lönen, det gäller att prioritera, säger Simon Blomberg.
Det är fräscht och vitmålat på gränsen till kliniskt i studion. I ett år höll de på och ställde lokalen i ordning innan de kunde öppna i början av december förra året. Att det nyligen har varit invigning skvallrar vackra krukväxter med kort som önskar bröderna lycka till.

Skivor som dekoration
I bakgrunden under intervjun hörs Gnarls Barkley, en amerikansk musikduo som de gillar. Musikintresset syns också i form av vinylskivor som dekoration på väggen men också skivor, även egna, till försäljning, så väl cd som vinyl.
* Är de som kommer hit nervösa?
– Ja, om det är tungan som de ska pierca så brukar de vara nervösa. Det känns också efteråt, går inte att prata så mycket. Det gäller att ta det lugnt, svarar Simon Blomberg.
När jag lite försiktigt påpekar att det nog inte är min grej så skrattar de och pekar på mina örhängen. Hål i öronen räknas nämligen också som piercing. Tji fick jag.
Själva var de 13 år när de piercade sig första gången. Det blev hål i näsan. Egentligen hade de velat göra det ännu tidigare men fick inte det för sina föräldrar.
* Varför vill ni pierca er så tidigt?
– Det hängde ihop med vårt musikintresse. Flera av banden som vi lyssnade på hade tuffa piercingar. Vår storebror som var fyra år äldre var också en förebild, förklarar Daniel Blomberg.
Efter de första hålen har det blivit fler och fler. Men det är inte tillåtet att ha några synliga smycken på bageriet så de måste ta bort dem varje gång de jobbar. Det är en del pyssel men trots allt rätt så överkomligt, låter de mig förstå.
Det är mycket att hålla koll på när det gäller piercing. De har gått en utbildning i blodsmitta och sterilisering då renlighet och hygien är a och o. De har också gått kurser i piercing, nyligen en i England för att ta del av nyheterna på marknaden.
– Då lärde vi oss en ny typ av piercingar som kallas för Dermal Anchor. Det är en bricka som man sätter in under huden där det endast är ett utgångshål med ett smycke som sitter på ovansidan av huden, berättar Daniel Blomberg som givetvis själv passat på att smycka kroppen med det allra senaste.

Kreativt nattarbete
Idén att öppna en piercingstudio växte fram successivt. De berättar att när de jobbar ihop på natten så är de som mest kreativa. Det är då de spånar och bollar idéer. När de fick veta att fotvårdslokalen där Simon bor skulle bli ledig så började de fundera om inte den skulle vara något för dem. Det visade sig inte vara helt enkelt, de tvingades ta lån för att klara de investeringar som krävdes för att få lokalen och utrustningen godkänd. Sedan har det gått desto bättre, de har redan hunnit med att pierca ett 100-tal personer i de nya lokalerna.
* Kommer intresset att hålla i sig?
– Den frågan har vi också ställt oss. Men det kommer hela tiden nya generationer som är intresserade. Det är fler än man tror som idag låter pierca sig. Att göra det är inte heller förknippat med någon speciell stil, folk i alla grupper och åldrar finns bland våra kunder, svarar Simon Blomberg.