[Ur nummer: 06/2011] Som RSO (Regionalt skyddsombud) och HSO (Huvudskyddsombud) har jag mycket kontakt med Arbetsmiljöverket och har lagt märke till de nya förutsättningar som vi har fått.
Det dagliga arbetsmiljöarbetet i dagens samhälle har hårdnat eller rent av försämrats, på grund av regeringens tidigare besparingar på Arbetsmiljöverket och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. Det indragna statliga bidraget till fortbildning av skyddsombud har också försämrat förutsättningarna att jobba för säkrare arbetsplatser och säkrare arbete.
På arbetsplatserna har arbetsmiljölagen blivit mer ett redskap som man konsulterar, istället för den lag som man verkligen ska följa. En följd av detta är också att inspektörer från Arbetsmiljöverket mer och mer uppfattas som konsulter än som myndighetsutövare.
Allt detta skapar sämre förutsättningar för oss skyddsombud att ställa krav på en bättre arbetsmiljö. Arbetsgivarna har fått mer utrymme att genomföra försämringar på arbetsplatserna.
Vi har ett samhälle där den tekniska utvecklingen ligger långt före många andra länder och jag anser att denna utveckling borde skapa förutsättningar för att göra arbetsmiljön bättre – inte sämre. Som RSO och HSO vill jag inte ge upp kampen om en förbättring på det här området, men jag vill inte heller bli bemött som om jag ställer för höga krav, när jag påtalar problem i arbetsmiljön.
Om inspektören inte lyssnar eller tar hänsyn till det vi ombud säger, för att han ska få ett bättre perspektiv på de problem som finns i det lokala arbetet, är det en tillbakagång i tiden. Till en tid där dålig arbetsmiljö accepteras.
När jag lyfter problem i den psykosociala arbetsmiljön, vill jag inte höra av arbetsmiljöinspektören att han i sitt arbetsliv minsann jobbade ackord utan problem.
Jag vill inte på grund av sådana uttalanden få det antytt att jag som skyddsombud ställer för höga krav, när faktum är att jag gör mitt jobb.
Jag vill inte bli bemött som om det är tillåtet och helt ok att jobba under ständig stress, under press, i en psykosocialt sett ohälsosam arbetsmiljö.
Arbetsmiljölagen handlar om vår hälsa, även psykosocial hälsa. Om ständig stress där personalen har ont i magen, är trött, är likgiltig, är orolig, är lätt irriterad, får hjärtklappning, är nedstämd, av att bara veta var de ska jobba inte anses vara en hälsofråga av inspektören, vad ska då anses vara det? Är detta det nya samhället, det nya arbetslivet?
Jag vill inte dra alla över en kam. Jag har också fått bra respons från många av Arbetsmiljöverkets inspektörer. Inspek?törer som varit både stödjande och pådrivande i arbetsmiljöarbetet.
Min poäng är att det inte ska kunna uppfattas som om Arbetsmiljöverket är till för konsultation. Verket ska agera som den myndighet verket är och utifrån det ställa krav på arbetsmiljön, krav som ligger i fas med den tekniska utvecklingen. Så får vi bra arbetsplatser och bra arbetsmiljöer.
Var och en av oss vill ha ett drägligt liv och känna att vi är hela i kroppen och sinnet den dag vi går i pension.

Mario Izquierdo
Livsmedelsarbetareförbundet
RSO / HSO