Utbyggnaden av Kronfågel i Valla invigdes med mat och musik – nu kommer fler att behöva anställas

Nyligen var det fullt med folk ute på Kronfågels anläggning i Valla. På planen framför de silvergrå byggnaderna hade ett stort partytält slagits upp och det bjöds på mat och musik. Det var invigning av utbyggnaden som firades, produktionen stod tillfälligt stilla och all personal fanns samlad tillsammans med inbjudna gäster.

[Ur nummer: 06/2011] – Det flöt på bra, sammanfattar Ingrid Jatkola, vice klubbordförande, den stora händelsen då deras arbetsplats blev det största kycklingslakteriet i Sverige och det modernaste i norra Europa .
Vi sitter nu i ett av sammanträdesrummen. Christer Ohlsson, sekreterare i klubben, har också anslutit. Egentligen skulle även deras klubbordförande ha varit med. Men hon har precis avgått efter att ha fått jobb som tjänsteman och någon ny ordförande har ännu inte hunnit väljas.
– Så kan det gå när man visar framfötterna. Det är inte ovanligt att fackligt aktiva värvas till tjänstemannajobb, konstaterar
Ingrid Jatkola.
Både hon och Christer är erfarna och ganska så luttrade när det gäller förändringar på arbetsplatsen. De har jobbat länge på Kronfågel i Valla, Ingrid började 1996 och Christer 2000.

Svindlande siffror
Det som senast tagit en hel del tid i anspråk har varit den stora tillbyggnationen. Genom den kan nu anläggningen i Valla ta över all verksamhet från anläggningen i Kristianstad som stänger under hösten. Målet är en årlig produktion i Valla på 41 miljoner kycklingar, cirka 160000 om dagen eller 12000 i timmen. Det är svindlande siffror. Ännu är de inte där, som mest kör de hittills 109000 om dagen.
– Aldrig hade jag väl kunnat tro att det skulle bli en sådan här stor ökning när jag började här för snart elva år sedan, säger Christer Ohlsson.
Att han jobbar på Sveriges största kycklingproduktionsanläggning känns stort, och något som han har funderat en hel del på. Det ger en känsla av trygghet. Jobbet är inte hotat. Det är säkert. Speciellt roligt känns det med alla nyanställningar.
Kronfågel är idag, efter SKF, kommunens näst största arbetsplats. Utvecklingen på jobbfronten i gränskommunerna är rätt så dyster annars och arbetslösheten är relativt hög. Samtidigt som Ingrid och Christer gläds åt trygga jobb så känner de med alla dem som förlorar jobbet när anläggningen i Kristianstad stänger för gott. Några av dem har nappat på erbjudandet att få fortsatt jobb i Valla.
– De är ett 20-tal som hittills flyttat upp, berättar Ingrid Ohlsson.
För närvarande är det 375 personer som jobbar i produktion, ungefär hälften kvinnor och hälften män. Många av dem har invandrarbakgrund, det finns cirka 30 nationaliteter representerade på anläggningen. När produktionen är fullt utbyggd räknar ledningen med att det kommer att finnas 445 anställda i produktion.

Minskad oro för arbetstempot
* Hur går det då med arbetstempot? Kommer det att öka dramatiskt nu när ni ska hinna med 12000 kycklingar i timmen?
– I början när jag hörde hur många kycklingar som vi skulle hinna med så blev jag också orolig. Men tempot kommer inte att öka, berättar Ingrid som själv jobbar vid en filémaskin, ett slitsamt jobb som består av repetitiva rörelser som ännu inte gått att automatisera.
Hon förklarar varför tempot inte blir högre. Det har dels att göra med omläggningen till tvåskift, dels med att produktionen i större utsträckning kommer att utgöras av helfågel som inte kräver så mycket handarbete.
Både Ingrid och Christer är, förutom att vara vice ordförande och sekreterare, också skyddsombud och i högsta grad engagerade i arbetsmiljöfrågor. Från fackligt håll har de också fått vara med och påverka tillbyggnaden. De har bland annat suttit med i ett antal projektgrupper.
– Vissa saker är dock svåra att förstå sig på utifrån en ritning och måste lösas senare utifrån personalens synpunkter, säger Ing?rid.
De berättar att det hänt en del vad gäller arbetsmiljön efter Arbetsmiljöverkets stora granskning av kycklingindustrin för ett par år sedan. Idag har Ingrid och hennes arbetskamrater höj- och sänkbara fotpallar som går att anpassa efter varje individs behov, vilket är en klar förbättring. De arbetar också på att förbättra rotationen.
– Vi gör lika mycket arbete för hand som vi gjorde tidigare. Men det finns mer kunskap idag hur man ska undvika skador. Det gäller till exempel att tänka på hur man står. Det brukar jag vara noga med att informera mina arbetskamrater om, säger hon.
Tillbudsrapporteringen fungerar utmärkt, säger de. De har fått höra att de är bäst på detta bland Lantmännens anläggningar.
– Vi har det i ryggmärgen. De flesta vet att de ska rapportera tillbud och de flesta gör det direkt, säger Ingrid och får medhåll av Christer.
De är också uttalat nöjda med den dialog som de idag har med ledningen och att företaget direkt försöker lösa problemen när de uppstår.
– Det är också viktigt att vi inte har för bråttom när det gäller att komma upp i full volym. Det måste ske successivt så att vi ser att det fungerar som det ska, understryker Ingrid.

Fler går med i facket
Något positivt som hänt på sistone är att organisationsgraden ökar. Klubben har skrivit in ett 30-tal nya medlemmar den senaste tiden.
Ingrid och Christer tror att det finns flera anledningar till detta. En är att klubben är engagerad i de förändringar som är på gång och tar diskussionen både vad gäller arbetstid??er och arbetsmiljö.
– Jag vägrar att sitta still. Jag går ofta runt och pratar med medlemmarna om hur de har det, berättar Ingrid. Det tror jag gäller överlag, att vi visar oss mer.