[Ur nummer: 06/2011] Boktitel: Blodläge * Författare: Johan Theorin * Wahl?ström & Widstrand 2010 * nu på Månpocket i maj 2011.
Blodläget är ett mörkrött stråk på Öland, Johan Theorins plats på jorden, som förr sades vara förstenat blod från en strid mellan trollen inne i berget och älvorna på alvaret.
Blodläge är liksom de tidigare Skumtimmen och Nattfåk en berättelse om konflikter mellan gammalt och nytt, mellan öbor och fastlänningar, samt mellan nästan bortglömd folktro och moderna rationella förklaringsmodeller.
Där Theorin i sina tidigare verk försiktigt lämnat öppningen till det övernaturliga lite på glänt så att vi läsare efterhand fått ta till oss de förklaringar som passar oss bäst, har han nu i bokens slutskede valt att en gång för alla sätta ner foten mot allt övernaturligt. Lite fegt kan jag tycka, den tidigare balansgången var både kusligare och tjusigare.
Vid stenbrottet i byn Stenvik står lyxvillor sida vid sida med stenhuggarnas baracker. I en av de små stugorna försöker vår huvudperson Per Mörner tillsammans med sonen Jesper att finna ro i väntan på att dotter Cillas svårartade cancer ska få behandling. Även vår gamle vän från Theorins tidigare böcker, 89-årige skutskepparen Gerlof Davidsson lämnar sitt äldreboende för att få tillbringa sin sista tid i hemmet.
Även Per Mörners pappa dyker upp och gör sitt bästa för att slå sönder det lilla lugn som Per såväl skulle behöva inför dotterns operation. Per har hela sitt liv känt ett djupt förakt för sin far och hans yrkesbana som porrfilmsproducent under tagna artistnamnat ”Jerry Morner”. Nu konstaterar Per att även pappan behöver honom. Mörner har haft en stroke och drabbats av en mordbrand. Gamla synder tycks förfölja honom.
Här får boken ett allvarligt trovärdighetsproblem:Vilken småbarnspappa skulle kasta sig in i nakenbranschen på jakt efter sanningen om ett avdankat porrimperium när hans lilla flickan ligger ensam med sin Nirvanaaffisch och sin dödsångest i sjukhussängen?
Men trots denna kullerbytta och den nyvunna snusförnuftigheten kring tomtarnas och älvornas eventuella existens så kan vi bara konstatera att Johan Theorin är en jävel på att berätta spännande historier. Nu längtar vi efter den fjärde, avslutande delen i Ölandssviten, den om sommaren.