[Ur nummer: 06/2011] Minns ni när man som barn vände på en sten och hittade tvestjärtar? Skräcken för att de skulle rusa in i örat och bita sönder trumhinnan!
Härom dagen fann jag 25-30 vita, ovala ägg i en grop under en sten. En tvestjärt vände på dem med jämna mellanrum, som en inspektör. Varför? Jo, tvestjärtar har faktiskt yngelvård, ganska unikt bland insekter. Honorna slickar äggen rena, ett skydd mot svampsporer som yr i luften och annars skulle infektera de små liven och ta död på dem innan de ens hunnit kläckas.
När äggen kläckts fortsätter honan som ”barnvakt” åt larverna. Men bara några veckor, sedan förvandlas moderskärleken till lömsk kannibalism! Detta känner de färdigutvecklade ungarna på sig och drar snart iväg för att slippa bli uppätna.

Nattetid ger sig tvestjärtarna ut på jakt efter något ätbart. Med sin mun kan de bita och tugga på blad och döda djur och växter. De är alltså naturens städhjon. Ibland blir de själva mat, åt fåglar, grävlingar eller andra insekter. När den febrila aktiviteten går mot sitt slut kryper de ner i sina trånga hål igen. För att kunna komma till ro måste de stryka sin kropp mot en liten sten eller ett gruskorn. Då släpper rastlösheten.

Försommaren är en underbar tid att gå på upptäcksfärd i naturen, att låta sig fascineras. Lyfter man blicken från tvestjärten och kisar mot skyn är det nog tornseglarna som får oss att hisna allra mest. De smärta fåglarna – som tidigare kallades tornsvalor – tumlar runt i luften på jakt efter insekter.
Makarna är ”jämställda” och turas om att ruva äggen. Den som ligger i boet matas av sin partner en gång i halvtimmen. Om matningen uteblir i brist på flygfän blir den ruvande otålig och ger sig ut på egen jakt. Fostren därinne under äggskalen skruvar då ned sin ämnesomsättning och kan på så sätt klara flera timmars avkylning.

De framkläckta ungarna har också en unik förmåga till anpassning. Vanligtvis serveras de en tugga med cirka åttahundra insekter var fyrtiofemte minut. Vid dåligt väder gömmer sig insekterna under bladen och föräldrarna tvingas då flyga iväg till ett högtrycksområde för att hitta föda, i extrema fall tio, tjugo mil bort. Men ungarna överlever! Termostaten i mellanhjärnan kopplas ur, kroppstemperaturen sjunker, fåglarna blir växelvarma. Och går ned i koma – allt för att spara energi . De ”riktiga” svalorna, hussvalan och ladusvalan, lever ett lika fascinerande liv. Inte underligt att de hyllas av poeten Anna-Greta Wide:

Svalan flög in i kyrkan
kysste duvan i koret
rundade rektorns hjässa
och landade stillsamt på altaret

Och sannerligen, sannerligen
kunde hon inte kvittra
första versen på psalmen 474!

Då skrattade alla skolbarn
och tyckte att Gud var skojig
som tillät detta pojkstreck
mitt på examensdan