[Ur nummer: 06/2011] Att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen var en allvarlig väckarklocka. Situationen är ytterst bekymmersam. Inte bara i Sverige utan i hela Europa går partier framåt som bygger sin politik på främlingsfientlighet och islamofobi.
Det var sex procent av LOs medlemmar som röstade på Sverigedemokraterna. Det är en stor utmaning att ta till oss dessa fakta och förstå vad det innebär. Lovvärd är den handlingsplan för att motverka främlingsfientlighet och antidemokratiska krafter som LOs representantskap antog i slutet av maj.
En hel del har gjorts under årens lopp. LO har tagit fram rapporter, film, studiematerial och statistik. Förbunden har satsat på utbildning av förtroendevalda och även tagit fram integrationspolicy. Viljan har funnits men det har hittills inte räckt.
Vardagsrasism – när man generalisear om andra grupper – fortsätter att vara ett problem. En förklaring är hög arbetslöshet och ett allt mer segregerat samhälle.

Tanken med LOs nya handlingsplan är att det ska vara ett förbundsgemensamt arbete. Livs ska tillsammans med övriga förbund arbeta med värderingsfrågor för att motverka diskriminering, rasism och främlingsfientlighet. Alla kan göra något är arbetsnamnet på denna satsning.
Arbetet ska vara långsiktigt, och det är bra. Det låter också hoppingivande att LO har för avsikt att ta hjälp av andra goda krafter i samhället, som Expos satsning på att skapa en folkrörelse mot rasism.
Vad ingår mer i handlingsplanen? Jo, den består av de tre delar: samtalet, opinionsbildning och gymnasieskolan.
Som jag ser det är det samtalet ute
på arbetsplatserna som är absolut viktigast att satsa på. I planen ingår också att stärka medlemmar och förtroendevalda att ta debatten. Även om man delar arbetarrörelsens värdegrund kan det vara svårt att ta strid för den när man blir ansatt. Fakta och kunskap är viktigt. Det är också viktigt med konkreta och handfasta råd och tips. Det ingår i planen och det är mycket bra.

Det har snart gått 20 år sedan jag skrev om Malaco i Malmö. En arbetsplats som numera är nedlagd. 155 av 270 arbetare hade rötter i andra länder. Upprinnelsen var en stor manifestation mot främlingsfientlighet som hållits i Malmö. En timme låg arbetet nere på godisfabriken. Livsklubben hade också tagit initiativ till en minnesskrift med rubriken UN of Malaco – ett FN i miniatyr. I den presenterades i ord och bild klubbens medlemmar från alla hörn. Här fanns svenskar som uttryckte sin solidaritet med invandrarna. Vi tyckte att det lät som en arbetsplats värd att lyfta fram.
Men när jag besökte arbetsplatsen var det inte så bra som jag hade hoppats på. Svenskarna jag intervjuade hade förutfattade meningar om invandrarna, de i sin tur hade förutfattade meningar om svenskarna. Det var mycket hårda ordväxlingar. Vår slutsats blev att fackföreningsrörelsen måste kunna hantera dessa frågor annars undergrävs förtroendet.
Det finns ett stort antal medlemmar med invandrarbakgrund inom så väl Livs som andra förbund. De ska kunna känna sig trygga på sina arbetsplatser och behandlas lika. Att nätverket för fackligt aktiva invandrare, Fai, gick i stå är synd.

Helt klart behövs ansträngningar göras på det här området. Precis som tjejsatsning så behövs det satsas på att få fler fackligt aktiva invandrare. De är idag allt för få och utan dem på ledande poster kommer det att bli mycket svårt att rå på främlingsfientlighet, oavsett handlingsplaner.