[Ur nummer: 07/2011] Rätt som det var så satt hon där. Mager, tovig och mycket hungrig. Hon satt i vår häck och tittade på när jag och min dotter Sandra lekte med hennes hund.
Vi schasade bort henne. Jag ville inte att det skulle bli en hund-jagar-katt-lek.
Men hennes ögon satt kvar på min näthinna när jag skulle somna.
Dagen efter ringde jag till länsstyrelsen och gjorde en anmälan om katten som blivit kvarlämnad av några grannar som flyttat. Eftersom vi bodde i ett tättbebyggt område så kunde de inte komma hit och skjuta katten utan de var tvungna att ställa ut kattfällor. Eftersom de utgick från Göteborg behövdes någon som vaktade kattfällan.

Det kunde jag göra, bara de kom hit snabbt för katten led verkligen. Då kom frågan om jag ville att katten skulle avlivas för det var vad som hände om man kontaktade länsstyrelsen.
Det enda som jag ville var ju att katten skulle slippa lida. Då fick jag telefonnummer till jourhem för katter som jag skulle prova att ringa. Det gjorde jag, men det var fullt över-allt.
Jag pratade med en vänlig herre som undrade om jag kunde ge katten lite mat och vatten i tre dagar så skulle de kunna hämta henne senare. Jag fick några andra telefonnummer av honom som jag skulle prova.

Vi gav henne hundmat och vatten den kvällen, sedan lämnade hon inte vår tomt. Hon satt utanför fönstret och jamade den natten så att det ekade mellan husen. Hon var utsvulten på kärlek också.
Jag åkte till apoteket och köpte avmaskningstabletter, sedan ringde jag till veterinären för hon kliade sig hysteriskt i öronen. Hon hade öronskabb. Dagarna gick men jag ringde aldrig tillbaks till katthemmet .
Vi kallade henne Missie och hon bodde på vår altan hela sommaren. Hon var lite för feg för att gå in i vårt hus. Men när hösten kom så sov hon inne om natten.

Den 23 september fick hon tillökning av fyra små söta kattungar. En härlig upplevelse för oss alla i familjen. Vi behöll en katt?unge och dom andra tre har fått nya hem.
Nu när sommaren snart är här igen så vill jag säga till alla som har tänkt skaffa sig en liten kattunge att den lever i många år och den behöver skötas om. Det borde vara straffbart att skaffa en katt och sedan lämna den ensam åt sitt öde. Det är ingen leksak som man bara glömmer utan en kär vän för livet.

Ulrika Karlsson, 41 år, livsmedelsarbetare, Källby.