[Ur nummer: 07/2011] Inte ska du se ut som en sur ombudsman. Du är ju så duktig. Om du jobbar på några år till utan att klaga så får du en klapp på kinden och en kram som tack. Vad sa du? Du har inte kunnat sova på två år. Är det verkligen så illa? Då måste du vara väldigt trött.
– Ja, säger Lusen.
– Du borde formulera dina klagomål. Ge oron en ny språkdräkt. Det hjälper att byta perspektiv. Att dra upp gardinen och låta solen vräka in, vrida upp alla mentala låsningar och se sömnproblemen för vad de är, orsak och verkan, konsekvenser för hälsan och livet.
– Jag vet inte, säger Lusen.
– Du vet inte därför att du saknar perspektiv. Du har inte suttit tillräckligt länge i mörkret. Du har gett upp för tidigt, gått upp och druckit en kopp te istället för att härda ut. Lyssna på det här. Det kommer att göra dig gott:
Rolle hade fått bekymmer med potensen. Han gick till doktorn för att få råd. Doktorn sa att det inte fanns något radikalt botemedel, men att han hade hört att ostron skulle hjälpa. Sagt och gjort. Rolle skyndade till affären och köpte tolv ostron. Nästa morgon gick han direkt tillbaka till affären och sa:
”Jag ska be att få klaga på ostronen som jag köpte igår.”
”Jaså, var dom inte bra?”
”Nej, det var bara åtta av dom som fungerade.”

Ögonen är små och uttryckslösa. De syns knappt bakom de runda glasögonen. Han skrattar inte. Det där föll honom inte på läppen. Det var det väl egentligen inte heller så roligt. Tänk om han har problem med potensen. Det var ett billigt skämt framgooglat i all hast på nätet. Ska man behandla ett litet värnlöst kryp så? Bekymmer. Tankarna som ”snurrar runt” i huvudet på varelsen och kroppens behov.
– Jag vill sova. Bara sova i ett sträck, i fem, sex, sju, åtta timmar. Tänk att få sova. Utan drömmar och utan tankar, säger Lusen.
– Vill du höra en ny rolig historia?
– Nej.
– Är det säkert? Ett gott skratt förlänger livet.
Lyssna på denna:
Emile Michel Cioran var en rumänsk filosof som gick i exil i Paris, satt på ett café och påstod att han inte hade sovit en blund på 55 år. Han blev sömnlös när han var 22 år och såg det problemet som grunden för sitt tänkande. Han ansåg att det fanns två sorters människor med två sorters sinnelag: de som sover och de som är vakna. Cioran ägnade sitt liv åt att grubbla över DÖDEN, BITTERHETEN, SJUKDOMEN och SJÄLVMORDET. Det räckte för fylla hans sömnlösa liv med glädje. Han dog 1995, 84 år gammal.