För tio år sedan sades det att Möllevångstorget var Sveriges farligaste torg. Det var genom den problembeskrivningen som polismyndigheten i Malmö under 2001 fick montera upp sina kameror vid torgets alla hörn.

[Ur nummer: 07/2011] Idag skulle nog få säga att det är just Möllevångstorget som är det farligaste torget i landet. Men antalet våldsbrott i kvarteret har under de senaste tio åren ökat, enligt Brottsförebyggande rådet. Det är ett faktum som förefaller vara helt ovidkommande för trygghetskänslan på Möllevången.

Krogarna, och därmed knutpunkten i den våldskriminalitet som drabbar medel?svensson, har brett ut sig, och tar upp större del av kvarteret än vad det någonsin har gjort. Hit strömmar Malmöbor varje kväll för att inmundiga alkoholhaltiga drycker, som i vissa fall leder till otrevligheter och tragedier.

En ansenlig del av de senaste årens skottlossningar i Malmö har ägt rum på och omkring Möllevångstorget. Under den tid som jag har bott på min nuvarande adress i grannskapet, har närliggande gator hemsökts av ett antal bombattentat. Ändå är Möllevången tryggare än någonsin.
Saken är den att tryggheten eller otryggheten bara är en känsla. De som bodde på Möllevången, för länge sedan, när torget sades vara Sveriges farligaste torg, kände sig förmodligen inte speciellt otrygga. Möllevången var hem ljuva hem för dem. Precis som det är för dem som bor här idag. Vad är det då som har hänt?
Det var klassen som var problemet förr. Här bodde tidigare arbetare. Icke önskvärda. Människor som inte ägde något problemformuleringsprivilegium.

Idag omvandlas hyresrätterna häromkring i rask takt till bostadsrätter. Arbetarklassen har inte råd att bo kvar. Möllevångens bostäder inkvarterar i högre utsträckning än någonsin medelklass.
Möllevången/Södra innerstaden ligger på andra plats i journalisttäthet i Malmö. Det framgick från undersökningen ”Här bor journalisterna” från 2007. Bara trumfat av grannstadsdelen Centrum. Sedan dess är det ett ganska riskfritt antagande att journalisttätheten i området bara har ökat.
I dag känner sig den tyckande klassen med problemformuleringsprivilegiumet hemma i de före detta arbetarbostäderna. Därför är den mediala bilden av Möllevångstorget som Sveriges farligaste torg – ett minne blott.

Om stadsdelen inte hade inkvarterat så många journalister, hade mediabevakningen av skottlossningarna, knivdåden och sprängningarna med stor sannolikhet varit annorlunda. Journalister hade kämpat för att beskriva den panikslagna stämningen om ett kvarter fångat i gängens skyttegravar. Men istället lever människorna som befolkar tidningsredaktioner mitt i det hela.
Eller så kan all otrygghet suddas ut. Bara storebror ser oss genom kamerorna som monterades upp runt omkring Möllevångstorget.