[Ur nummer: 07/2011] Boktitel: Underbarn * Författare: Roy Jacobsen * Förlag: Norstedts 2011 (Vidunderbarn, 2009) * Översättning: Staffan Söderblom
Underbarn utspelas under välfärdssamhällets framväxt bland höghus i en förort till Oslo. Men de storblommiga tapeterna i det norska 1960-talet förblir endast en dov kuliss till berättelsens fokus om klass och starka familjeband.
Berättarperspektivet präglas av barnets infantila sensibilitet och den vuxna mannens mogna blick. Finn är den hängivne sonen och hans mor är den ensamstående mamman. Mellan den arbetande modern och det betraktande, empatiska barnet uppstår en intim lojalitet. Den charmiga sonen kallas för morsgrisen, men inom Finn ryms en blytung själ.
Modern plågas av barndomens förräderi. Ända in i hemmets helgd lever modern kvar i skammens skugga. Sonen identifierar hennes underlägsenhetskomplex. Kanske för att han själv är svärtad av vuxenvärldens svek. Faderns svek.
Modern försöker skapa ett ombonat hem med enkla saker som kan skänka livet en gnutta värdighet i det hemmet, som hon delar med sonen. Den materiella uppgraderingen av hemmet avstannar dock när Finns helt okända halvsyster – en bräcklig, liten ärrad varelse träder in i deras liv.
Roy Jacobsen gröper noggrant ut dem signifikanta detaljerna och placerar ut dem med pedantisk precision. Här avslöjas endast det nödvändiga, som när systern ”stack in handen i morsans och kramade till om två av hennes fingrar så knogarna vitnade”. Systerns hjälplösa grepp skulle etsa sig fast på deras näthinnor. Ingenting förblev sig likt.
Båda måste nu vårda den ömtåliga halvsystern.
Frågan om klass hanteras varsamt i Underbarn. Roy Jacobsen skriver ömtåligt ut arbetarklassfamiljens sociala status. Det är nyckelpersonernas livsomständigheter som bär berättelsen framåt, utan några skarpa markeringar till familjens position i klasspyramiden.
Ibland blir gestaltningen av Finn – som en lillgammal pojke – något överdriven. Men Underbarn är trots allt en mycket fin klasskildring.