Lena Sommestad tror att det gröna folkhemmet kan blåsa liv i arbetarrörelsen

Befriande fri från floskler och utan färdigformulerade svar är Lena Sommestad ett uppfriskande möte. Hon är socialdemokraternas förre miljöminister som vill bli ordförande för s-kvinnorna och bygga vidare på det ”gröna folkhemmet”.

[Ur nummer: 07/2011] Ett extra plus är att hon är väl förtrogen med livsmedelsindustrin. Hon skrattar igenkännande åt en artikel ur Mål & Medel från 1992 som jag visar henne. I artikeln intervjuas hon om sin avhandling i ekonomisk historia med titeln Från mejerska till mejerist.
Hon var i början av 1980-talet engagerad i gräv-där-du-står-cirklar vilket resulterade i boken Mjölk och människor som kom ut 1987. Det var kontakten med mejeriarbetarna i Uppsala som blev upprinnelsen till hennes avhandling. Efter den så kom hon att ägna sig åt välfärdspolitik. Hon gick med i Socialdemokraterna 1992 i samband med finanskrisen.
– Jag kände oro över att den välfärd som byggts upp höll på att gå förlorad, säger hon.

Vill se en annan inriktning
Vi sitter hemma hos henne i den gula trävillan i Uppsala. Det är en av de riktigt varma dagarna i juni men det påverkar henne inte. Hon är energisk som sjutton, vill få mycket sagt på kort tid och det gäller att hänga med i svängarna.
Hennes rapport Klimatpolitik och full sysselsättning kom i april. Hon vill se en miljöpolitik som går hand i hand med en genomtänkt välfärdspolitik och lyfter fram visionen om det gröna folkhemmet. Hon beklagar att denna idé gick i stå. Från att från början ha handlat om ekologisk modernisering så kom idén i praktiken att begränsas till teknik och teknikaliteter. Det ideologiska sprängstoffet, att lägga tyngdpunkten på välfärds?frågorna, gick därmed förlorat.
* Du var själv miljöminister 2002-2006. Såg du inte detta och kunde du inte göra något åt det?
– Jo, jag såg det. Men det var svårt att få gehör för en annan inriktning därför att hela Kyoto-protokollet, hela den europeiska klimatpolitiken, har varit uppbyggd kring utsläppshandeln och den typen av skatteincitament.
Hon vill se en tydligare socialdemokratisk klimatpolitik där full sysselsättning är a och o. Viktigt är också ökad jämlikhet så att de med låga inkomster har råd att betala höga klimatskatter och bensinskatter. Om klyftorna växer, som de gör just nu, blir det besvärligt att använda dessa instrument. Det gäller att visa väljarna att Socialdemokraterna kan driva en klimatpolitik som gynnar låginkomsttagare och inte belastar dem mer än höginkomsttagare.
– Jag tycker att vi har en hel del bra idéer som vi har jobbat med. Satsningar på kollektivtrafik är en sådan. Det gynnar människor med lägre inkomster. Att satsa på en bra renovering av miljonprogrammet är också en bra sak. Vad det handlar om är att tänka socialt om klimatpolitik och faktiskt driva dessa rättvisefrågor gentemot borgarna.
Kravet på jämlikhet är så pass avvikande från marknadsliberalernas tankar om morötter och piskor att det tål att upprepas. Alltså: Om vi tillåter ojämlikheten att öka kommer det att försvåra för oss att klara den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle.
* Du har sagt att du vill se ett bredare samarbete mellan olika rörelser?
– Jag skulle vilja att arbetarrörelsens olika grenar i större utsträckning jobbade tillsammans i arbetsgrupper och mer långsiktigt än vad man gör idag. Jag tror också att frågan om facklig politisk samverkan är en av de allra viktigaste inför valet 2014. Socialdemokraterna är ett löntagarparti och ett arbetarparti. Det viktiga är att vi pratar med varandra och formulerar politik ihop.

Snabbutredningar ingen hit
Hon skulle också vilja se mer kvalificerade offentliga utredningar likt de som gjordes på 80-talet innan snabbutredningar blev poppis.
– En svensk styrka har varit att kvalificerade utredningar legat till grund för politiken. Här har vi tappat under senare år. Inte minst den borgerliga regeringen har valt att driva fram beslut i högt tempo. I efterhand har man upptäckt att den genomförda politiken inte fungerat. Det är fatalt, det undergräver förtroendet för politiken och demokratin. Det blir snabba hafsiga beslut.
* Vad tror du om livsmedelsbranschens framtid? Utvecklingen går mot storskaligt men i skuggan växer det småskaliga.
– Det är en jätteviktig bransch, inte minst med tanke på jordens växande befolkning och en långsiktigt ökande konkurrens om naturresurser och även mat. En viktig fråga är hur man ska se på transporterna och att de är så billiga. Det är ett område som jag skulle vilja få bättre belyst. Det är så billigt att transportera att de som jobbar inom transportbranschen erkänner att de jobbar ganska ineffektivt, packar ineffektivt och åker kors och tvärs.

Stoppade privatisering av vatten
Ett område som hon själv är mycket engagerad i är vad som ska betraktas som tjänster i allmänhetens intresse. Hon menar att partiet inte varit tillräckligt tydligt på den punkten.
– En av mina viktigaste insatser som miljöminister var att jag satte stopp för privatiseringen av vattensektorn i Sverige genom att ge direktiv att den var allmännyttig och inte skulle konkurrensutsättas.
* Det här är det väl många som håller med om, att vissa sektorer inte ska privatiseras?
– Ja, men var finns socialdemokraterna i den här debatten? Varför har vi inte tagit ställning? Varför jobbar vi inte med det här?
* Är det pengar för att bygga upp en egen kunskapsbank som saknas?
– Ja, men det är också en prioriteringsfråga. Partiet lägger mycket pengar på marknadsföring och PR men vi har inte råd att analysera dessa frågor. Det gör mig upp?rörd. Vi behöver egna forskare och utredare som granskar vilken effekt besluten om privatiseringar får på jämställdhet, jämlikhet och på demokratins utrymme.
En käpphäst är att partiet i större utsträckning borde samarbeta med akademiker som delar arbetarrörelsens värderingar. Det gjorde man förr och det var en styrka.
– Vi politiker behöver fortlöpande hjälp att se hur samhället ser ut så att vi själva kan lyfta problemen. Barnfattigdom är ett exempel. Det var Rädda barnen som först lyfte frågan. Juholt driver detta nu men vi kunde ha lyft det här i valrörelsen. Resultaten fanns innan valet och det kunde ha blivit en jättefråga.
Förra året sade hon upp sig från jobbet som vd för Svensk Fjärrvärme för att kandidera till riksdagen. Hon kom inte in men fortsatte att engagera sig politiskt.
– Jag tyckte att vintern var en viktig tid, inte för att jag trodde att jag skulle bli partiledare, utan för att debattera socialdemokratisk politik. Det var ett slags vägval vart partiet skulle gå. Jag känner mig väldigt nöjd över att partiet har vridit sig åt det håll som jag önskade. Jag känner en mycket större trygghet i att partiet är på väg åt rätt håll i en rad frågor.
Nu kandiderar hon till ordförandeposten för det socialdemokratiska kvinnoförbundet.
– Jag skulle vilja lyfta kvinnofrågorna till att bli centrala frågor. För ytterst handlar jämställdhet om alla människors välfärd.