Möllevången har ömsat skinn
Från jordbruksland
till sliten arbetarstadsdel
till modern medelklassidyll
För drygt 100 år sedan var Möllevången, hjärtat i arbetarstaden Malmö, åkermark. Sedan byggdes industrierna och med dem kom de obligatoriska arbetarbostäderna. Nu är det annorlunda. Medelklassen har flyttat in.
[Ur nummer: 07/2011] I flera stora städer har gamla arbetarklassområden förändrats. Arbetarklassinvånare har bytts ut mot en urban medelklass. New Yorks Soho är skolexemplet som alla tittar på när industri- och arbetarklassområden får en ny befolkning i den välmående medelklassen. Sveriges förlagor är Södermalm och Majorna. I Malmö var länge Möllevången bespottat som en slum nära centrum.
De gamla industrikåkarna trängs numer med moderiktiga kaffebarer och Sveriges mest omtalade ostbutik, Möllans Ost. Allt för den finsmakande medelklassen.
Det blåser en vårvind vid Folkets park i Malmö. På en tom tomt lägger några byggnadsarbetare grunden till 147 nya bostäder. Vid Konsum-butiken står en hemlös man och säljer Aluma. Kunderna ser stressade ut, eller så vänder de bort blicken när de hör honom skandera ”Hemlösas tidning” med en drucken klang i rösten. Christianiacyklar fullpackade med barn trängs med hipsterkidsens trendiga sportcyklar. Det går mot en ny sommar i det gamla arbetarkvarteret.
Tävlade om goda dofter
Ann-Britt Frank föddes på Möllevången 1957, och bor fortfarande kvar i området. Under hennes uppväxt tävlade våffelfabriken, bagerierna, och chokladfabriken med att sprida sina aromer över kvarteret och få det att vattnas i munnen på varenda söt?sugen unge. Hon växte upp hemma hos sin mormor och morfar.
– Mormor var hemmafru och min morfar jobbade på chokladfabriken Mazetti. Han var lagerarbetare, säger Ann-Britt Frank.
Fabrikslokalerna går fortfarande under namnet Mazetti, men tjänstgör idag som ett kulturhus. Här finns en kulturskola, skådespelarutbildning, restauranger och nattklubbar.
Bostaden hon växte upp i ägdes av Solidars bageri.
Landets näst största kooperativa konsumentförening, Solidar, ägde tidigare bagerier, slakterier, butiker och mejerier. Idag har de ingen sådan verksamhet kvar.
Ann-Britt Frank minns att de flesta som bodde kring Möllevången när hon växte upp under sextio- och sjuttiotalet arbetade på de större industrierna i Malmö. Här fanns bland annat Malmö Strumpfabrik, Kockums, tidningen Arbetet med tillhörande tryckeri och alla livsmedelsindustrier som låg runt omkring Möllevången och Sorgenfri.
– Folk arbetade, och när det var helg var det väldigt lugnt. På lördagen stängde affärerna tidigt och sedan var det stängt. På söndagen minns jag att konditoriet hade öppet några få timmar så man kunde köpa sig en söndagsbakelse, men i övrigt var det stängt. Familjerna träffades och åt middag tillsammans, berättar Ann-Britt Frank.
Hennes första jobb var på Malmö Strumpfabrik.
– Springflicka låter som värsta slavarbetet men jag tyckte det var jätteroligt, för jag fick prata med alla överallt, säger Ann-Britt Frank.
Skyltarna spelar ingen roll
Hon har även arbetat på Solidars gamla bageri, som under åren skiftade namn ett flertal gånger. Skyltarna på huset spelade mindre roll för de boende i kvarteret.
I folkmun var (och är fortfarande) det gamla bageriet alltjämt Solidarbageriet.
Bageriet såg dagens ljus 1916 och lades ner 2001. Kort därefter revs byggnaden och 2005 invigdes den nybyggda Möllevångsskolan på samma plats där bageriet en gång låg. Även KF-butikens tomt förändrades när butiken byggdes om.
Idag är profilen för KF-butiken vid Folkets park att likna vid en trendig boutique – fast för mat snarare än dyra designerplagg. Här finns färdigpaketerade luncher, färdigkryddade grillbrickor, engångsgrillar och kylda drycker för de flanörer som tillbringar soliga sommardagar på gräsmattorna i Sveriges äldsta folkpark.
De två Solidartomternas kvarlevor bildade den ödetomt där Peab nu bygger sina 147 nya bostadsrätter. Från början beviljades bygglovet för lägenheterna till den privata hyresvärden Akelius. Efter en lång rad skriverier om att för många hyresrätter ombildats till bostadsrätter, så skulle tomten upplåtas för hyreslägenheter. Men regeringen Reinfeldt satte stopp för planerna genom att strypa subventionerna till nybyggda hyresrätter, efter valsegern 2006. Lönsamheten för byggherrarna låg numer endast i bo?stads?rätter.
Det nya bostadskomplexets marknadsföring riktar sig till de köpstarkare delarna av befolkningen. Så här marknadsförs bostadsrätterna: ”Brf Bageriet ligger i hjärtat av Malmös nöjes- och kulturliv. Malmös stora shoppingstråk ligger på gångavstånd.” Bostadsrättsföreningen bär namnet Bageriet som om det koketterade med områdets historiska arbetarprägel.
Romantiseringen kanske kan förstås med gentrifieringsforskaren Sharon Zukins ord från boken Loft living: ”Att gamla industrilokaler återigen uppskattas speglar också en djupare medvetenhet om det förflutnas betydelse. Föreställningen att den industriella tids?åldern nått sitt slut, skapar en känsla av förlust.”
Nysockrade vaniljhjärtan
Länge satt det på tomten en skylt som marknadsförde bostadsrätterna med ett nysockrat vaniljhjärta.
Förändringarna av Möllevången kan också ses i ljuset av en mer omfattande politisk omstrukturering av Malmös image. Det går att läsa om stadens förvandling i statsvetaren Tove Dannestams avhandling Stadspolitik i Malmö. Forskaren beskriver hur Ilmar Reepalu gick i bräschen för att omdana Malmö från en industristad på dekis till en ny modern kunskapsstad på frammarsch.
Idag vaknar ett annat Möllevången till liv när den dagliga kommersen stänger.
Här ligger ett flertal av Malmös mest välbesökta nattklubbar. Hit vallfärdar malmöbor för att besöka restauranger.
Annat var det när Ann-Britt Frank växte upp.
– Här fanns inte så mycket restauranger. Det här med att gå ut och äta är inget jag har något minne av att man gjorde. Det var väl någon gång under 1970-talet som Siciliana (känd Malmöpizzeria) öppnade och det blev lite trendigt.
Ann-Britt Frank arbetar idag i ytterligare en fabrik inom tillverkningsindustrin.
– Den ligger ute i Fosie. Det är det nya industriområdet. Där ligger hur många industrier som helst, säger Ann-Britt Frank.
Arbetskamraterna har gått vidare
De gamla arbetskamraterna från bageriet har gått vidare till andra yrken inom LOs avtalsområden.
– Är det någon som pluggat och blivit direktör eller vd så har jag inte en aning om det. För dem har jag inte träffat, säger hon.
Ann-Britt Frank är inte bitter över hur området har förändrats. Hon säger sig alltid ha tyckt om Möllevången, och gör det än idag.
Även i framtiden hoppas Ann-Britt Frank att olika människor ska kunna samsas om det forna arbetarkvarteret.
Men här fattas något.
– Jag saknar faktiskt fabrikerna som låg häromkring. Det luktade och lät på ett speciellt sätt. Det kändes tryggt, säger Ann-Britt Frank.