Hanteringen av de apatiska flyktingbarnen är en skandal. Det säger Nina Wester, som nu regisserar en ny pjäs om den kontroversiella frågan.

[Ur nummer: 09/2011] – Det är ett tungt ämne, men föreställningen är tvärtom absurd och rolig, säger hon.
I mitten av 2000-talet uppdagades det att barn till föräldrar som var utvisade eller riskerade att bli det hamnande i ett apatiskt tillstånd. Genast uppstod rykten; man sade att de egentligen blev förgiftade av sina föräldrar eller att fenomenet bara var svenskt.
– Men det fanns i många andra länder, som England och Australien. Ingen från media kollade upp det. Det är väldigt konstigt, säger regissören Nina Wester.
Det var Riksteatern och Folkteatern i Göteborg som beställde en pjäs utifrån Gellert Tamas bok De apatiska, och Jonas Hassen Khemiri skrev manuset. När Nina Wester läste det anmälde hon sig själv som regissör.
– Det som är speciellt med Khemiri är att han genom språket kommer åt de mekanismer vi är fångade i. Det är väldigt intelligent skrivet, säger hon.

”Vi tror på rykten”
När Nina Wester satte sig in i situationen för flyktingbarnen blev hon nästan apatisk själv över den hemska situationen – och över omgivningens tystnad.
– Vi blir alla manipulerade att tro på saker som sprids genom rykten. Men vi är mer benägna att tro på negativa saker som handlar om invandrare, säger hon och exemplifierar med tragedin i hennes hemland Norge, där alla genast trodde att muslimer låg bakom bomben.
– Borgmästaren i Oslo besökte dagen efter en moské och sade ”gärningsmannen hade min hudfärg, min tro, men ni har inte dömt mig för det. Tack!”. Skulle det istället ha varit en fundamentalist med muslimskt ursprung hade det blivit krig i Norge.
En liknande misstänksam inställning har folk haft till de apatiska barnen.
– Man tänkte inte alls på dem. Det är ett faktum att de var sjuka, det spelar ingen roll varför – hjälp dem! Och skandalen är inte över. Apatiska barn finns fortfarande, fenomenet har till och med ökat.

Rappt och absurt
Ämnet är onekligen tungt. Men det kommer inte pjäsen att bli, menar Nina Wester. Sex skådespelare kommer att gestalta 34 olika roller. Det blir rappt, roligt och absurt.
– Men målet är att publiken ska sätta skrattet i halsen.
Pjäsen kommer att säga något om vår samtid som vi alla behöver höra, menar hon.
– Du måste alltid vara på din vakt mot vem som står bakom ett budskap, fast det är jobbigt. Du måste våga vara kritisk. Vi har demokrati i Norden och är förebilder för många länder. Och så sitter vi här och säger ingenting när vi borde, fortsätter Nina Wester.