[Ur nummer: 09/2011] * Författare: Kjell Johansson
* Förlag: Weyler förlag, 2011

I bok efter bok har Kjell Johansson fördjupat familjen Johanssons öde. Huset vid Flon blev en hel trilogi om syskonen Einar och Evas uppväxt, med deras alkoholiserade pappa och kunskapstörstande mamma. Även mormodern Emma-Charlottas öde har skildrats. Nu kommer också en epilog: Det var inte jag. Det är en fristående berättelse om hur barndomen sätter spår långt in i vuxen ålder. Johansson återkommer till den bild han ofta utgår från: två syskon som tyr sig till var?andra. Det är en fin symbolik kring styrkan – och svårigheterna – i nära relationer.
Under ett besök hos avlägsna släktingar blir Eva förälskad i en man och till honom sätter hon allt hopp om att kunna leva i en harmonisk relation. Samtidigt söker hon i arkiven för att förstå alla de knutar som hon bär inom sig, som inte släpper. Hon kan ännu mindre än Einar lämna det förflutna.
Den nya boken påminner mig om Kjell Johanssons lyhördhet för människors inre liv. Han levandegör sina karaktärer på vacker prosa men har också en skarp analys av hur samhället formar oss. Det är en fin skildring av ett folkhem i vardande. Nu har klassikern dessutom blivit teater – Stadsteatern i Stockholm hade premiär på första delen av serien i augusti.