Bild:

”Det är väldigt skönt att ha ett vanligt jobb…”

Det är en imponerande resväska modell äldre som Mårten Malje bär på när vi ses efter jobbet. Han har varit hemma och vänt och passat på att packa den full med det som behövs för att visa vad han sysslar med på sin fritid. Det handlar om clowneri, jonglering med käglor, bollar och en Diablo.
När vi slå

[Ur nummer: 09/2011] r oss ner på ett fik i centrala Varberg är det många som kastar nyfikna blickar på den stora väskan. Kanske bidrar hans t-shirt med loggan för Clowner utan gränser till intresset. Han berättar att det är en världsomspännande organisation precis som den mer kända Läkare utan gränser.
– Organisationen skickar clowner dit skrattet behövs bäst. Det kan handla om att uppträda för barn som drabbats av krig eller andra kriser.
Mårten Malje har varit medlem i organisationen i många år, stödjer den genom att samla in pengar och göra pr för den men han har inte rest ut i världen.
Däremot har han turnerat runt i Sverige och Frankrike med en gycklargrupp som han var med om att starta för femton år sedan. Det som de ägnade sig åt kallar han gatucirkus, eftersom det framför allt var på gator och torg som de uppträdde med cirkustricks, teater och musik.

Umgicks dygnet runt
– Det var en mycket intensiv period i mitt liv. Vi var sex personer som ingick i gruppen och vi umgicks dygnet runt i fyra års tid, även på vår lediga tid semestrade vi ihop. Till slut fick vi nog av varandra och 2001 upplöste vi gruppen.
Därefter fortsatte han att engagera sig i olika kulturprojekt i Varberg med omnejd. Idéer har han aldrig haft brist på. Ett tag jobbade han med att lansera cirkus som pedagogiskt instrument i skolan. Det han propagerade för var att cirkusaktiviteter stimulerar det cen?trum som man använder för inlärning.
– Men det är tufft att arbeta med kultur. Mycket energi går åt till att söka projektpengar. Det är pressande att leva under sådana förhållanden när man har en familj att försörja.
Idag jobbar han heltid som kock på Din Matpartner i Varberg kanske mer känt som Hot Cuisine, bytte namn i samband med ägarbyte.
– Det är väldigt skönt att ha ett vanligt jobb, konstaterar han.
Men det är inget vanligt jobb han har som kock. Att jobba som kock inom livsmedels?industrin skiljer sig rätt rejält från restaurangbranschen, konstaterar han.
– Det är lite svårt att förklara. Kunskaperna som krävs är de samma men mängderna jag hanterar är helt annorlunda. 15 kilo vitlök åt gången hanterar man ju inte direkt i ett restaurangkök.
Det är ett fysiskt krävande jobb men det har inte hindrat honom från att fortsätta med sin hobby.
– Jongleringen kan jag inte vara utan. Den fungerar lite som en ventil.
Han har också fortsatt med att uppträda tillsammans med en kompis under artistnamnet Bröderna Enzendo (står för ”Än sen då”, förklarar han.)

Åren känns i kroppen
– Jag orkar inte hålla på lika mycket som tidigare. Det handlar inte bara om att uppträda, man måste träna också. Det känns i kroppen att jag blivit äldre. Därför försöker jag lägga det hela på en annan nivå. Vi uppträder bara på fritiden. Det brukar handla om cirka 40 gånger per år och så tränar vi ett par gånger i veckan.
Han är gift och har tre barn, 21, 18 och 17 år gamla. Han berättar att de inte följt i hans fotspår.
– De är inte intresserade av jonglering. Jag har kanske skrämt dem. De tycker att det är lite pinsamt när jag klär ut mig till clown.
Vi bryter upp från fiket och går ner till järnvägsparken. Där får jag mig ett smakprov på hans cirkuskonster i snålblåsten, en utmaning i sig även för en skicklig jonglör.
Han tillhör annars de som är lyckligt lottade. Han har sparat sin semester och räknar ner dagarna tills han ska få vara ledig.
– Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inga måsten. Det är inte ofta det är så men det känns väldigt skönt.