[Ur nummer: 09/2011] Män i kritstrecksrandiga kostymer med eller utan hårpiska uttalar sig om världens finansiella kris. Alla har de säkerligen en akademisk bakgrund och höga studieskulder som bevis på att de kan det här med ekonomi. Ibland syns de framför skärmar med siffror som rullar och förändras så fort som någon säljer eller köper något.
Pengar är något man mäter en annans varas värde med. De pengar jag har i min plånbok har jag fått genom att jag har utfört ett arbete som skapat en produkt som någon behöver. När någon behöver denna produkt så betalar den personen med pengar som den har fått i lön för producerat arbete. De kronor jag har på mitt konto är egentligen varor som någon annan är skyldig mig. (Den som har miljardbelopp på sitt konto har antagligen mer varor än han behöver.) Detta är den verkliga ekonomin. Den finansiella ekonomin lever sitt egna liv, figurerar som digitala siffror som inte är mera än transanktioner mellan köpare och säljare. Tyvärr så cirkulerar våra pensioner i detta system.
Jag kan inte förstå att de länder, som nu är nära finansiell kollaps, använder sig av en politik som begränsar människors möjlighet att konsumera. Konsekvensen blir att de som har det ekonomiskt tufft får mindre i plånboken. De som är ekonomiskt oberoende, som spekulerar på börser med sina överskott på pengar och är medskyldiga till den finansiella kollaps som pågår, drabbas inte. Offentligt ägda egendomar skall säljas ut för att betala de rikas spekulationsbubblor. När dessa egendomar är sålda så finns endast den egna befolkningen att beskatta när staterna skall införa reformer som de har behov av.
Ett bra exempel är avregleringen av el?distributionen. Nu finns det 121 bolag som vill sälja elektricitet. Antagligen finns det 121 direktörer och till detta 121 styrelser som skall ha ordentliga arvoden samt ett stort antal aktieägare som vill ha utdelning på sina aktier. Hade staten ägt eldistributionen så hade vinsten gått till staten. Staten hade sedan kunnat fördela dessa pengar utifrån demokratiska beslut.
Om jag får mindre i min plånbok desto mindre varor kan jag köpa. Om jag förstått rätt så antar jag att de som producerar dessa varor som jag kan tänkas behöva måste sänka priset eller lägga ner tillverkningen. Antagligen så läggs tillverkningen ner eftersom profitkvoten (den del de kan suga ut av arbetaren efter den lön han erhållit för att kunna uppehålla sin egen existens) då blir alldeles för låg för aktieägarna. Det man inte säger är att det egna kapitalet har byggts av arbete. En frukt som överklassen skördar och kallar kapital.
De som nu drabbas hårdast av den ekonomiska världsordningen är Afrikas horn. De svälter inte för att det inte finns mat utan för att de inte har råd att köpa den. De svälter för att det finns en girighet och roffarmentalitet i världen.
Det vi kallar ekonomi är människors gemensamma beteende och handlande som påverkar. Trots detta så låter vi de ekonomiska experterna uttrycka sig på krångligt sätt som endast de lärda kan förstå. Vi kan själva bestämma om vad som skall ligga i offentlig verksamhet eller i privat verksamhet. Med demokrati så bestämmer majoriteten men det gäller inte när några få människor som sitter med den ekonomiska makten avgör genom att flytta sitt kapital dit där de får den högsta utdelningen.

Hasse Axelsson