[Ur nummer: 10/2011] Vad är värdighet? Det är ett vagt begrepp. Vid första anblicken står det för något gott som självaktning och stolthet, men så händer något. Det räcker med en föraktfull blick, ett snett leende, och så övergår det i något metalliskt och vasst som kan kallas pondus, grandezza, rang. Då är det inte längre frågan om stolthet och självaktning.
-Jag har stor värdighet, säger Lusen.

– Nej, säger vi. Det har du inte. Du är en liten lus och du saknar nycklar till värdeskåpen. Du är en mycket liten person, inte större än en pyssling, men du har alltid drömt om att vara stor, och nu har du tillslut blivit vän med Nils Karlson. Du har hoppat ner på korkmattan och sökt upp honom i det lilla råtthålet, där han gömmer sig, och han har formulerat för dig vad som är mänsklig värdighet. Det är Nya moderaternas prat.
– Jag skiter i er, säger Lusen. Jag vet vad det är som gör mig stolt. Det är mitt eget arbete, det är mitt personliga ansvarstagande. Det är min dygd, mina karaktärsegenskaper som jag utvecklar genom att göra mina val på marknaden, både framgångsrika och misslyckade. Om staten med skatter och skyddsnät tar ifrån mig denna möjlighet, denna valfrihet, försvinner också min möjlighet att ta personliga ansvar och då försvinner min värdighet.

Ibland pratar han så. Vadå värdighet? Vi förstår honom inte. Det är som om han blivit förvandlad. Ja, han har blivit annorlunda. Nu påstår han sig vara vän med Nils Karlson på Ratio, en man med värdighet, en akademiker, en vd för ett viktig institution, för näringslivets forskning, en man som läst böcker, en man som är inspiratör till Moderaternas förnyelse, en man som påstår sig ha hämtat sina bästa idéer från arbetarrörelsen, det vill säga från den skötsamma delen, den liberala delen, den del av rörelsen som ville vara lika duktig som brukspatronernas barn innan de började sniffa kokain på Stureplan.
– Det är inte sant, säger Lusen. Jag känner inte Nils Karlson på Ratio. Det har jag aldrig gjort. Det är lögn. Men på natten har jag hört honom prassla i råtthålet. Ja, det är sant, och då har jag hoppat ner på golvet och lagt örat intill. Jag har hört Nils Karlson, vd på Ratio, tala om värdighet. Han har sagt att jämställdhet inte bör vara ett mål i sig. Han har sagt att omfördelning via höga skatter är en kränkning av det personliga ansvarstagandet. Han har sagt att vi måste bli tvingade av Svenskt näringsliv att ta ansvar för våra liv, också våra misstag, och att den beska medicinen kan ge oss en vd:s värdighet.