Lönen, arbetsmiljön, arbetstiden
– mycket återstår att förbättra på
färdigmatsfabriken Mikaels Livlina

Ett fönster mot gatan släpper in frisk luft. Det behövs. Det blir snabbt trångt när ett 40-tal livsmedelsarbetare samlas på medlemsmöte i lunchrummet.

[Ur nummer: 10/2011] De jobbar på färdigmatsfabriken Mikaels Livlina i Vällingby och ska välja klubbstyrelse och skyddsombud. Det är första gången för de flesta och de behöver lite hjälp. Johan Claesson från Coca-Cola-klubben i Jordbro är mentor och mötesordförande. Nicklas Nilsson, lokalombudsmannen, är också på plats för att svara på frågor.
– Är det ingen som vill ta på sig uppgiften att skriva mötesprotokoll?
Tystnad. Det är inte någon populär uppgift. Denna gång får Johan Claesson själv ta på sig den.
På bordet ligger ett tiotal exemplar av kollektivavtalet för livsmedelsindustrin. Deras arbete hör hemma under tilläggsavtalet Konserv. Där står hur mycket de ska tjäna och vilka arbetsvillkor som gäller. Det är de lägsta nivåerna som regleras på detta sätt.
Som fyllda 18 år och nyanställd ska de tjäna minst 110,37 kronor per timme. Det motsvarar en månadslön på 19204 kronor. Minimilönen stiger inte speciellt mycket. Efter två års anställning når man taket för vad avtalet garanterar: 20218 kronor i månaden.
Är det en bra lön? Nej, det kan man inte påstå. Det innebär att de hör till gruppen låg?avlönade inom LO-förbunden.
Det finns mycket som behöver förbättras på Mikaels Livlina. Det märks under mötet. Många tar till orda och berättar om brister som de vill att den nya klubbstyrelsen och Nicklas Nilsson ska förhandla med arbetsgivaren om. Det är saker i arbetsmiljön, det är arbetstider, bemanningsplan och lönen. De behöver på sikt ett lokalt löneavtal som ger dem mer än lägsta lönen.
Mikaels Livlina är ett av dessa många färdigmatsföretag som startades på 00-talet och växte och blev stora. De är en del av en ny industri som tillverka lunchmackor och sallader åt stressade människor. En hel del återstår innan det är ordning och reda inom denna bransch.

Många ska väljas
Johan Claessson, stor och kraftig, står upp mitt i det trånga rummet och vill ha förslag på namn på rösträknare, justerare, styrelseledamöter och skyddsombud. Förslag kommer, men det går fortfarande trögt.
– Det är bara killar i förslaget till styrelsen. Vi behöver några tjejer, säger Johan och blickarna vänds mot tjejerna i rummet, men de duckar.
Nicklas Nilsson griper in och säger att det är svårt att säga ja till något om man inte vet vad det innebär.
– Ni behöver inte vara rädda för att bli överhopade med jobb, säger han.
Och det hjälper. Till slut övertalas en tjej, Camilla Holmén, att blir styrelseledamot. Och så fortsätter det med ersättare, huvudskyddsombud och skyddsombud. Det senare går lättare. Det är en tydlig uppgift som flera kan tänka sig.
Nicklas Nilsson rapporterar om arbetstiderna. Det ska inte vara så att arbetsgivaren skickar hem en person två timmar tidigare utan betalning för att det inte finns något jobb. Så får det inte gå till.
– Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet. Det är hans ansvar att se till att det finns arbetsuppgifter. Ni ska inte förlora pengar på att han inte kan planera arbetet, men det innebär också att ni är tvungna att göra det jobb ni blir tilldelade. Kör ni lastbil och det inte finns mer jobb för dagen så får ni gå in i produktionen. Så fungerar det.

Avtalsreglerad ordning
Det är en avtalsreglerad ordning som ska byggas upp. Den nyvalda klubbstyrelsen ska förhandla med arbetsgivaren om hur denna ordning ska fungera.
Och så kommer fler frågor.
Plötsligt dyker en arbetsledare upp i korridoren som leder till lunchrummet och ropar att en bil ska iväg och att det behövs folk till kallskänken. Det måste ske nu, det är bråttom.
– Vi har ett inplanerat fackligt möte, säger Nicklas Nilsson. Det har vi rätt att hålla. Det här skulle arbetsgivaren ha planerat för. Det får vänta.
Och så fortsätter mötet.
– Det är problem med tunnelbanan. Tågen är försenade. Då kan vi bli sena till jobben, men det är inte vårt fel. Vi kan bli tio minuter sena, säger Hamed Kihami som är ordförande i Livsklubben.
– Det funkar inte, säger Nicklas Nilsson. Gå till kollektivavtalet och titta. Vad är det vi säljer till arbetsgivaren? Det är vårt arbete, då måste ni se till att ni är här i tid.

”Arbetsledaren skriker”
En kille klagar på att arbetsledaren står och skriker åt honom.
– Det är inte acceptabelt beteende, säger Nicklas Nilsson. Så får det inte gå till. Du ska skriva upp vad som hänt, datum och tidpunkt och så kan klubbstyrelsen ta upp det som ett psykosocialt arbetsmiljöproblem och om det inte upphör kräva ett ingripande enligt arbetsmiljölagens paragraf 6:6A. Den som skriker kan stängas av.
Någon säger att han inte hinner byta kläder mellan zonerna.
– Det måste du göra. Arbetsgivaren måste se till att det fungerar.
Jamalodin Alkozei i klubbstyrelsen säger att de behöver utbildning för att representera medlemmarna. Det är det som saknas. Det är på gång, det ska bli fackliga utbildningar. Nicklas Nilsson påminner om det grundläggande.
– Ni måste göra en förhandlingsframställan och sedan föra protokoll. Det är viktigt, säger han.
– Vad händer om inte arbetsgivaren lyssnar på oss?
– Då får ni vända er till oss. Men klubbstyrelsen måste våga ta initiativ och representera medlemmarna. Man måste våga ta egna beslut utifrån vad som är bäst för alla medlemmar på arbetsplatsen.
Johan Claesson avslutar mötet med att önska dem som förhandlar lycka till.

Arbetsgivaren positiv
Efter mötet ringer Mål & Medel till arbetsgivaren Roland Nilsson som säger att han är mycket positiv till att klubben har bildats.
– Det underlättar för oss att samarbeta med en stark fackklubb. Många av de saker som den nu tar upp behöver vi åtgärda, till exempel bemanningsplanen och arbetskläderna. Det är också krav som ställs på oss från myndigheter.