[Ur nummer: 10/2011] Rättvisa har alltid legat mig varmt om hjärtat. Vad är då rättvisa? Är min rättvisa lika med din rättvisa eller har vi alla olika syn på vad rättvisa är för något?
Jag har många gånger funderat över hur man kan få den ultimata rättvisan som gäller för alla, går det?
Det har sagts på mitt företag att det inte finns någon millimeterrättvisa, stämmer det?
Kollegorna brukar tala om hur orättvist de tycker att vårt lönesystem är. En kollega konstaterade att hennes barn som sommarjobbade hade nästan lika mycket i lön trots att barnet inte hade speciella kunskaper.
En annan kollega retade sig på att den som är ovillig att rycka in och hjälpa till när det kör ihop sig kan ha flera tusen kronor mer i lön. Varför lönar sig inte arbetsmoral, kan man undra.
Hur ska då ett rättvist lönesystem byggas? Ska en som har bred kunskap ha mindre betalt än en som kan mycket om lite?
Ska en person som arbetar hårt och metodiskt för företagets och gruppens bästa ha mindre eller lika mycket betalt som en som jobbat länge men kanske inte vill arbeta lika mycket?
Hur kan företaget visa att man värderar engagemang utan att det uppfattas som smygfavorisering?
Hur kan ett företag sätta en gräns för hur mycket kunskap de vill betala för när de ändå utnyttjar kunskapen?
Jag har insett att rättvisa och omtanke går lite hand i hand. Med omtanke får man arbetsmoral och mer rättvisa på köpet. Tänk på det när ni sviker kollegor som sliter hårt, det fungerar inte att säga ”jag vill minsann inte ha någon hjälp så jag skiter i om du behöver hjälp”.
Tack säger jag till mina kollegor som ställer upp för andra och möter upp med ett leende trots att dagen kanske inte varit den bästa.
Tack för din omtanke!

Ivone Bris