Oro för sänkta reallöner sätter plånboksfrågorna i centrum för avtalsrörelsen

Avtalsrörelsen drar nu igång på allvar sedan parterna utväxlat krav. För Livs del är det rejäla löneökningar som är prioriterat speciellt med tanke på att förra avtalet gav en sänkt reallön med 0,6 procent.

[Ur nummer: 10/2011] – Vår statistik för 2010 visar på en negativ reallöneutveckling för livsmedelsarbetarna. Det är ett tungt argument i årets avtalsrörelse. Vi tål inte att det här händer en gång till. Våra krav ligger helt rätt i tiden och det är inte börsen som anger vilken löneökning vi ska ha, säger Gerald Lindberg, Livs andre ordförande.
Han säger att det är på höjda löner som kraften kommer att läggas i årets avtalsrörelse. Det måste bli en ordentlig löneökning, det är vad det huvudsakliga kravet från Livs handlar om.
– Årets avtalsrörelse handlar om att få ut mer pengar, det är ett allmänt krav. Nu måste vi få till en reallöneökning annars kommer det bli svårt att få anställda till branschen, säger han.

Påverkar inte branschen
Han menar att nuvarande lågkonjunktur inte påverkar livsmedelsindustrin.
– Anledningen till de låga löneökningarna i förra avtalet var att den tunga industrin gick knackigt. Livsmedelsindustrin har gått bra hela tiden. Det är andra faktorer som spelat in när det gäller livsmedelsindustrins möjligheter att ta ut ett högre pris för sina varor.
Som ansvarig för avtalsförhandlingarna väntar en hektisk tid i och med att parterna nu utväxlat kraven. Han uttrycker förhoppningar om att det nya industriavtalet ska leda till att förhandlingarna blir mer konstruktiva än vad som var fallet i förra avtalsrörelsen.
Han har redan flera kansliöverläggningar inbokade i almanackan och förhandlingsdelegationen är inkallad för en första avstämning den 18 oktober.
– Därefter blir det tätare och tätare sittningar. Nivån på löneökningen är det som kommer att ta längst tid att komma överens om, säger Gerald Lindberg.
Målsättningen är att ha ett nytt avtal klart till den sista november. Det börjar dock inte gälla förrän den 1 februari, det är då det nuvarande avtalet löper ut. Förhandlingarna har tidigarelagts för att alla ska ha en chans att gå i mål samtidigt.
– Om vi inte kommer överens så kan vi varsla om konflikt efter den 30 november, berättar han och fortsätter:
– Men vårt syfte är inte att gå ut i konflikt utan att få till stånd ett avtal.
Det som skiljer årets avtalsrörelse från tidigare är att varken Livs, Metall eller GS ställt sig bakom LO-samordningen. Orsaken är kravet på jämställdhetspott, något som de tre industriförbunden inte ansett att de kunnat ställa sig bakom.
– Vi har varit villiga att göra extra satsningar på felavlönade grupper. Kommunal har varit villiga att peka ut sådana grupper men inte Handels, HRF och Fastighetsanställda. De har inte lyckats peka ut några grupper utan säger att alla är felavlönade och så kan det inte vara.

Påverkar inte upplägget
Enligt Gerald Lindberg påverkar inte avhoppet från LO-samordningen förbundets upplägg i avtalsrörelsen.
– Vi har de senaste avtalsrörelserna gått fram med Facken inom industrins krav. På det viset är läget detsamma. Den enda skillnaden rent praktiskt är att vi inte är förpliktigade att vidta sympatiåtgärder för att stödja de krav som förs fram i LO-samordningen.
Det vill säga Livs lågavlönade medlemmar kommer inte att tvingas ut i strejk för att få igenom kravet på jämställdhetspott.
Det vore absurt, menar Gerald Lindberg. Det skulle innebära att lågavlönade medlemmar inom Livs, så väl män som kvinnor, skulle tvingas ut i strejk för en pott som de själva inte kan få del av trots att de är lågavlönade.
– Vi har ungefär 11000 medlemmar under den brytpunkt på 22400 kronor i månaden, som LO satt för dem som ska få del av potten. Men våra medlemmar får inte del av potten därför att de tillhör ett riksavtal som ligger över brytpunkten.
* Det är med andra ord nästan hälften av Livs aktiva medlemmar som tjänar mindre än 22400 kronor i månaden. Hur ska ni lyfta den gruppen?
– Det är fördelningspolitik som gäller. På så sätt kan varje förbund klara av att lyfta de som är lågavlönade. Alla kan inte få mer, så är det bara, några måste få mindre för att andra ska få mer. Vi har en låglönesatsning i våra krav. (Se faktaruta, reds anm.)
– Jämställdhetspott fungerar inte i våra lönesystem. Vi har inga individuella löner utan kollektivistiska löner där de som gör samma arbetsuppgift ska ha samma lön.

Lokala lönesystem
Han efterlyser en satsning på lokala lönesystem som kopplas till kompetensutveckling. Som det ser ut idag är det dock inte så lätt då arbetsgivare vägrar att lämna ut löneuppgifter för de oorganiserade.
– Detta omöjliggör för oss att jobba med lokala lönesystem. Konsekvensen har blivit att vi nu kräver att löneökningarna läggs ut generellt till 90 procent vilket inte är bra för någon.
Li:s krav på ökad flexibilitet vad gäller arbetstiden inom livsmedelsindustrin har han ingen förståelse för.
– Det råder redan full flexibilitet vad gäller arbetstiden om man kommer överens lokalt. Självklart ska arbetstagarna ha inflytande över arbetstiden. Men nu vill arbetsgivarna tydligen ta bort det inflytandet. Det kan vi aldrig acceptera. Det måste gå att kombinera familjeliv med arbete. Våra medlemmar ska inte behöva stå med mössan i hand och undra vilka tider de ska jobba idag. Men det är dit som arbetsgivarna vill komma, att fritt kunna lägga ut arbetstiden utan att ta någon som helst hänsyn.
Han säger att förbundet starkt motsätter sig detta krav.
– Vi skulle hellre se fler regleringar på detta område. Jag tror att vi har de öppnaste arbetstiderna jämfört med vad något annat förbund har. Vi har årsarbetstid och vi har alternativregeln som gör att det går att lägga om arbetstiderna under året bara man är överens. Men det besväret vill inte arbetsgivarna ha.
Han anser inte att Li:s krav på sänkta lägsta löner är konstruktiva.
– Det är inget som Li hittat på själva utan det är Svenskt Näringsliv som ligger bakom detta krav. Vi kommer varken att gå med på sänkta eller frysta lägsta löner.

Visstidanställningar
Han kommenterar slutligen Li:s önskan att utöka möjligheten att visstidsanställa. Inte heller det kan han se behov av. Han är nöjd med den reglering av visstidsanställningar som Livs fått igenom tidigare. Frågan är om arbetsgivarna följer överenskommelsen.
– Missköter arbetsgivarna detta måste vi driva detta till AD och eventuellt reglera detta ännu hårdare.