[Ur nummer: 11/2011] Boktitel: Belägring * Författare: Hassan Loo Sattarvandi* Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2011

Vi i befinner oss återigen i Hagalund i sent 1980-tal, men i Belägring skuttar vi några år tillbaka i tiden från Hassan Loo Sattarvandis debutroman Still.
I Belägring befinner vi oss mitt i den 15-årige Caspians maktlösa tillvaro med ett känsloliv som domineras av förtvivlan, skam, ursinne, sexualitet och kamratlig lojalitet – unga män emellan.
Hos Caspian finns också ömhet och en längtan efter att klä av sig den tillagda machorollen och få lov att pusta ut.
Caspians morsa är söndrig mentalt med en egen påhittad värld, mannen som bor i lägenheten nedanför slår sin fru under nätterna, kompisens farsa tittar mest på TV-shop hela dagarna och kompisgänget käkar receptbelagd psykofarmaka.
Lägenheterna i miljonprogrammet är alldeles för klaustrofobiska och föräldrarnas problem är alldeles för stora för att ungdomarna ska orka med dem. Ungdomarna flyr in i sina egna maktspel.
Här finns inget fredagsmys med chipsskålar på soffbordet, och ingen hjärtlig tillvaro som gör det möjligt för ungdomarna att borra ner sig i soffan tillsammans med sina föräldrar framför fredagsfilmen. Här finns inga förtroliga samtal vuxna och ungdomar emellan. Föräldrarna är förlorade i sitt eget fördärv och samhällsinsatserna är ett skämt.
Caspian har läshuvud och utan vidare ansträngning är han klassens stjärnelev. Men han kommer aldrig att förstå vidden av sitt eget intellekt och han kommer aldrig att ta sig från miljonprogrammet. Det vet vi från Still, vilket också gör Belägring till en desto mörkare läsning.
Belägring är en överväldigande och intagande roman, skriven i ett strömmande flöde som ibland brer ut sig över flera sidor utan andningsuppehåll. Formen förtätar Caspians röst och ger karaktär åt hur kriminologen Felipe Estrada har beskrivit känslan hos unga, utsatta män – ”spelet är riggat”.