Bild:

”Jag ändrade mig efter Ronny Petersons
dödsolycka…”

Går det att behålla drömmen om att bli Formel 1-förare efter att man fyllt 50 år? Javisst går det om man har rätt känsla för galen humor och kamratskap. Det har Pontus Wedlund.

[Ur nummer: 11/2011] I april år fyllde Pontus Wedlund aktningsvärda 50 år och fick i present att testa en riktig Formel 1-bil nästa år.
– Det ska bli häftigt, säger han. Toppfarten ligger på över 300 kilometer i timmen. Det gör att synfältet smalnar till ett streck och all koncentration riktas mot att ta nästa kurva.
Formel 1 är underhållning på hög nivå. Det är stora pengar och berömmelse, men egentligen är inte skillnaden så stor mellan denna, motorsportens glansfulla värld, och den andra, den vardagliga där alla F1-förare började en gång i sin ungdom, alltså med en gokart på 6,5 hästar och 200 kubik.
– Du vet att Ronnie Peterson började med att köra gokart, säger Pontus Wedlund med ett stort leende.

Granne med legendaren
Ronnie Peterson, den svenske racerföraren, är viktig i Pontus Wedlunds liv. Själv fick han chansen att jobba i ett team som var granne med legendens när han var 16 år. Det var 1977 på Brand Hatch sydost om London.
– Jag var på besök i London med min pappa och vi lärde känna några av svenskarna i stallet på racerbanan. Jag blev erbjuden jobb, fick fem pund per dag. I två år bodde jag där och jobbade och tränade. Ett tag tänkte jag satsa på att bli F1-förare, men ändrade mig efter Ronnie Petersons dödsolycka på Monza?banan.
Formel 1 under 70-talet skördade många offer. Fortfarande är det extrema regler. Bara för att få vara med och tävla måste man hosta upp 50 miljoner dollar i deposition.
Så är det inte om man tävlar i gokart. Det är mer tillgängligt. Den största inomhusbanan för gokart i Stockholm ligger i Norra Hammarbyhamnen. Här förvarar Pontus Wedlund sina två kartar. Han pekar ut över det stora golvet med den snirkliga banan.
– Där borta står de. Vi kan titta på dem sedan. Men först tar vi en fika.
Han har gjort en halvtimmes paus på dagens tur som utkörare. Han jobbar på Carlsberg i Bromma och det har varit en tuff morgon med leverans till den pågående öl och whisky-mässan i Nacka strand. Nu är det mesta av jobbet gjort och han kan njuta av en kaffe.
– För mig är det fritiden som gäller. Det är då jag kan göra det jag tycker är roligt.

Drömmer vidare
Han säger att de är ett gäng medelålders ”rockers” som naturligtvis insett – eller blivit tvungna att inse – att de är för gamla för att bli F1-förare, men den där drömmen, och glädjen i att tävla, varför ska man ge upp den? För 12 år sedan kom Pontus Wedlund och kompisen Emerson Knutson på att de skulle skapa en egen serie för kartracing. De kallade den för Fetgo (som är en förkortning för Formula One Enthusiast Team Go Kart Championship).
– Vi var noga med vilka vi bjöd in. Det var ju vi som bestämde reglerna. Det viktigaste för oss var inte att någon körde snabbt. Det var andra saker som avgjorde om man fick vara med. Det var rätt attityd, rätt kontakter och en fet skivsamling.
Punk och hårdrock var det som gällde. Och naturligtvis känsla för motorsportens högsta klass, Formel 1. Nu är de 19 stycken. Fetgo-serien börjar i april och slutar i september. Tävlingar körs sex helger per år, två per helg, det blir 12 stycken.
Pontus Wedlund blev Fetgos första svenska mästare. Han har också med några kompisar varit i USA och deltagit i VM i Phoenix (Indoor Kart World Championship).
– Det var kul att bli inbjuden, men vi ville se lite mer av det stora landet och åkte till San Francisco och festade, så tävlingen gick inte så bra. Jag kom 69:a av 130-140 som startade.