[Ur nummer: 11/2011] En spridd uppfattning är att jobben håller på att bli bättre. Det stämmer inte. Utarmade arbetsuppgifter är idag ett växande problem för många löntagare, så väl arbetare som tjänstemän. Med utarmade jobb menas att kraven på jobben är låga, att tiden för inskolning i jobbet är kort, att samma arbetsmoment ständigt återkommer och att lärandet i arbetet är lågt.
I det här numret av Mål & Medel finns två exempel på arbetsplatser, Bob i Kumla och Leaf i Gävle, där allt färre ska göra allt mer och där kompetensutvecklingen avstannat.

Det är exakt 20 år sedan som Livs kongress fattade beslut om att avskaffa ackordsarbetet. En arbetsgrupp tillsattes och handlingsprogrammet ”Lönepolitik och arbetsorganisation” togs fram. Tanken var att jobba fram lönesystem som belönade yrkeskunskap och viljan att lära sig något nytt. Förhoppningen var också att återerövra arbetsuppgifter som gått förlorade i tidigare rationaliseringshysteri.
Runt om i landet pågick i mitten av 1990-talet ett intensivt arbete inspirerat av detta handlingsprogram. Det fanns en flora av nya lönesystem som byggde på tanken att koppla lön till kompetensutveckling, det förekom både goda och avskräckande exempel.
Idag verkar detta arbete i stort sett ha avstannat. En ny rapport från LO visar att de utarmade jobben har ökat starkt bland arbetare och lägre tjänstemän de senaste 20 åren. Andelen arbetare och lägre tjänstemän som anger att de har för enkla arbetsuppgifter har ökat betydligt. Kvinnliga arbetare toppar och ligger på 58 procent, strax följda av manliga arbetare på 56 procent, bland dem som anger att de ständigt upprepar samma arbetsmoment.
Ett exempel som nämns i rapporten på arbeten som utarmats är styckning. Styckare har gått från att stycka hela djuret till att bli filéutskärare eller kotlettkapare.
Frågan är om det inte är hög tid att damma av Livs handlingsprogram från 1990-talet. För helt klart är det dags för en ny diskussion om arbetets innehåll. Det är inte acceptabelt att lärandet i arbetet är så pass lågt och att den anställde får allt mindre möjlighet att utveckla sig.

Ett arbete ger idag mindre möjlighet till samtal. Det har blivit mer kontrollerat via datorer. Det kallas i LO-rapporten för digital Taylorism. Med det menas starkt styrt kontrollerat arbete med uppdelade arbetsuppgifter byggda på automatiserad mänsklig kunskap. Datorprogram övertar arbetsuppgifter som tidigare krävde mänsklig bedömning. Individens kunskap har blivit generellt tillgängligt och ägs och hanteras av företaget. Resultatet blir automatisk arbetande kunskap, ett led i att ersätta mänskligt arbete med maskinellt arbete. Tid för inlärning blir kortare och upphör när inskolningen är klar. Arbetet blir tråkigare och ofta också ensammare.
Nu måste krav börja ställas på arbetets innehåll. Utarmade jobb medför vanligen sämre arbetsmiljö och lägre lön. Orsaken är att konkurrensen om dessa jobb är större och att produktiviteten i ett utarmat jobb med tiden når ett tak. En människa kan inte förbättra sin arbetsteknik, höja sitt arbetstempo och ta hur korta pauser som helst.
För att kunna hålla upp löner och arbetsmiljö krävs att de utarmade jobben förändras. Facket har här en mycket viktig uppgift. Målet för livsmedelsarbetarna måste vara att genom utvecklande jobb och skäliga löner kunna producera god och säker mat.

Fotnot: Rapporten ”Fler arbetare måste få utvecklande jobb – inte digital Taylorism” kan laddas ner på LOs hemsida, www.lo.se