På Bob i Kumla tjänar alla under LOs låglönegräns

På Bob i Kumla anser de anställda att lönesystemet slagit i taket och att de tjänar på tok för lite. Deras system lanserades på mitten av 1990-talet som det ”nya lönetänket”. Det var en modell som var framtagen av Livs och byggde på att utbildning skulle ge högre lön.

[Ur nummer: 11/2011] – Det finns de som inte har något lönesystem alls, till exempel småbagerier som går på tarifflön. Det vi har är bättre än ingenting. Jag tycker att det är rätt väg att gå, att företaget betalar för kompetens, det vill säga teoretiska kunskaper som man använder sig av praktiskt och som går att mäta, säger Stefan Hall, klubbordförande på Bob i Kumla.
Han har jobbat länge på fabriken, började den 5 september 1988, och får snart guldklocka. Klubbordförande har han varit sedan 1990. Han var med andra ord delaktig i framtagandet av det lönesystem som infördes 1994 och som fortfarande tillämpas.
Vi sitter på klubbexpedition och han bläddrar i pärmarna för att konkret visa hur systemet är uppbyggt. Själva grunden är en noggrann beskrivning av alla befattningar och alla arbetsuppgifter.
– Det tog två år att göra en sådan kartläggning och värdering, berättar han.
Varje befattning har delats upp på tre grupper och det finns tre nivåer i varje grupp med krav som ska vara uppfyllda för att man ska flyttas upp till en högre nivå. Det som inte fungerar är hur själva uppflyttningen ska gå till. Det finns utbildningsplaner för chefer på mellan och högre nivå men inte på kollektivsidan, vilket Stefan Hall fört fram kritik mot både lokalt och centralt.
– Till 70-80 procent så handlar det om ”learning by doing” och det gillar vi inte från facket. I lönesystemet står bara vad man ska kunna, inte hur man når dit.

Vill ha fler nivåer
Han berättar att det ser olika ut från avdelning till avdelning beträffande hur många som klarat alla tre nivåer. På vissa avdelningar har alla gjort det medan det på andra avdelningar är mycket ovanligt.
– Från facket skulle vi vilja föra in fler nivåer i systemet men vi har inte pratat om hur många det skulle vara. Tanken är att man ska känna att man utvecklas i jobbet och att det finns något mål med det som man lär sig.
Han efterlyser en motpart som hade tid att sätta sig ner och diskutera hur personalen skulle kunna utvecklas på jobbet.
– Vi har inte någon sådan motpart, det här är inte högt prioriterat hos oss.
Själv tillhör Stefan Hall, som förutom att han har sitt fackliga arbete jobbar i lagret, grupp B. Där har han nått upp till nivå två. Till grupp B räknas lagerpersonal, lokalvård och maskinoperatörer som jobbar med färdigmat. Stefan Hall tjänar 20966 kronor i månaden. Då ingår ett anställningstidstillägg på 359 kronor då han jobbat mer än tio år.
* Hur går det till om man vill komma upp en nivå?
– Vi har utvecklingssamtal där man får frågan hur man vill utvecklas på jobbet. För mig skulle det handla om att lära mig mer administration, planering och data. Jag kan dock inte kräva det för att komma upp till nivå 3. Det är upp till närmsta chef att avgöra om det finns behov, säger han och tillägger:
– Jag förstår inte varför företaget säger nej till att personalen kompetensutvecklar sig. Företaget säger visserligen inte nej rakt av men bromsar det hela med att hänvisa till att behovet inte finns. Jag skulle vilja ha ett mer öppet system med möjlighet för alla att lära sig mer och nå högre nivåer, typ tre.
Samtidigt konstaterar han att det skulle behöva skjutas till mer pengar till systemet. Klubben har försökt få ut mer lokalt men hittills inte lyckats.
– Vi har haft vårt system i 16 år och försökt få företaget att räkna upp lönedelarna som ingår i systemet med det centrala avtalets procentsats men det har inte gått. De har legat på samma nivå i 16 år. Så fort vi försökt att få något mer än vad avtalet ger har vi fått nej från företaget, säger han och fortsätter:
– Ledningen har velat föra in mjuka delar som flexibilitet, engagemang och närvaropremie. Detta har jag argumenterat emot. Jag har till och med hotat att avgå om de skulle införa detta. Jag tänker inte delta i sådana bedömningar. Det skulle vara ett system som arbetsgivaren helt förfogade över.

Tror på dagens system
Stefan Hall tycker att det absolut är värt att bygga vidare på det system som de har idag och som helt och hållet bygger på objektiva värderingar. Han anser att det i grunden är bra men att det handlar om att ta nästa steg och utveckla systemet.
– Medlemmarna här skäms för att tala om vad de tjänar. Den högsta lönen som kollektivanställda, som jobbar dagtid, kan komma upp i på Bob är 22367 kronor. Det är under LOs låglönegräns som ligger på 22400 kronor.
* Vilka är dina förväntningar inför avtalsrörelsen?
– Jag tycker att våra krav är berättigade och att prutnivån i stort sett är obefintlig eller minimal. Inför förra avtalsrörelsen trodde jag på konflikt men den blev avblåst kvart i tolv. Jag tror ännu mer på konflikt denna gång.
Vi lämnar expeditionen för att gå ut i produktionen. Han förvarnar om att det är maskiner och rostfria rör som dominerar. Råvaran har de bara kontakt med i begränsad utsträckning. Nästan all produktion sker i slutna system.
– Så är det på alla avdelningar, berättar han, och pekar upp mot ett rum som ligger högt uppe, därifrån styr några killar hela processen.