[Ur nummer: 12/2011] Med en finanskris lurande runt hörnet förlitar vi oss på en gemensam rätt. Vi vet våra rättigheter och agerar utifrån dem. Håller dem hårt och står enade för lika villkor. Vi, vi svenskar.
Med detta i åtanke ser vi även orosmoment som dyker upp. Vi ser företag efter företag gå i konkurs. Stora företag.
Vi håller ängsligt andan medan det handlar om våra jobb. Våra jobb, vi svenskar.
Vi står handfallna och ser på medan jobben försvinner utanför vårt lands gränser, för att åtminstone säkra företagens framtid. I detta skede är det svårt att se förbi våra egna problem. Vi med a-kassesystem och försäkringar.
Vi blundar för dem som istället tar över våra jobb. De utan anställningsskydd, pension och jämställdhetsavtal. De som tvingas till sämre arbetsvillkor för en överlevnad.
Om vi ska kunna propagera för ett bättre Sverige utan samvetskval, borde vi inte göra samma sak i våra grannländer?
Om vi kämpar för en bättre levnadsstandard runtom i världen så säkrar vi inte bara våra egna jobb utan även deras.
Vi kan bidra till att en företagsflytt inte ska kunna motiveras som ekonomisk lönsam.
Se bortom oss själva för en gångs skull.

Fannie Johansson