Vad är jämlikhet? Jo, det handlar om alla människors lika värde. Det innebär att alla människor ska vara lika inför lagen och ha samma rättigheter. Det är grundläggande och viktigt att slå vakt om. Men lika viktigt är att sträva efter en jämlik fördelning. Det framkom av den väl underbyggda boken Jämlik­hets­anden där författarna leder i bevis att alla tjänar på en jämlik fördelning, även de allra rikaste.
Men utvecklingen i Sverige går åt motsatt håll, klyftorna ökar mellan fattiga och rika. Det visar den senaste statistiken från SCB över hushållens ekonomi. Under 1991-2010 har tiondelen som är fattigast endast ökat sina inkomster med 1,6 procent medan tiondelen som är rikast ökat sina inkomster med 63 procent.

Ser vi till enbart hushållens förmögenhet är det minst lika illa, det visar en rapport från Swedbank. Hushållens förmögenhet är idag 17 gånger större jämfört med för 40 år sedan. Men pengarna är mycket ojämnt fördelade. I snitt handlar det om en förmögenhet på 601000 kronor per person, men medianen är 60000 kronor, samtidigt finns många som inte har några sparade pengar alls.
Hur samhällets resurser ska fördelas är en politisk fråga. Ett sätt att fördela om inkomster och förmögenheter är att beskatta de rika. Men det handlar också om att ha starka fackföreningar. I Sverige har vi inga minimilöner reglerade i lag. Lägstalönernas storlek bestäms i avtal mellan fack och arbetsgivare.

För Livs och övriga fackförbund som omfattas av industriavtalet är nu avtalsrörelsen till ända. Det blev denna gång en ren löneuppgörelse; tre procent i löneökning och ett 14 månader långt avtal.
De fackliga företrädarna säger sig vara nöjda med resultatet medan arbetsgivarna menar att lönepåslagen blev för stora. Argumenten som arbetsgivarna anför, för att hålla nere lönerna, är den osäkra ekonomiska situationen framöver. Faktum är att framtiden alltid är osäker men det har aldrig hindrat chefer från att tacka ja till höga löner och bonusar.
Det är svårt att få igång en diskussion om de högsta lönerna som leder till någon förändring. Det verkar inte finnas några gränser för hur mycket pengar man får tjäna. Annat är det när det handlar om lägstalönerna. Återkommande har arbetsgivarna hävdat att dessa är för höga. Sanningen är att de alltid kommer att säga att de är för höga oavsett om de är så låga att de knappt går att leva på, som Hotell- och restaurangavtalets lägstalön på 14034 kronor i månaden.

Jag är – dagen före julafton – särskilt stolt över att få skriva en ledare i livsmedelsarbetarnas tidning. Fler borde göra som Livs, det vill säga kräva höjning av lägstalönerna i kronor och inte i procent. Det ger en låglönesatsning värd namnet och klyftorna minskar. Att tala om procentuell löneökning är förrädiskt. Det ger alltid mer till den som redan har, och mindre till den som inte har.