l ”Allt var inte perfekt i den gamla organisationen. Allt är inte heller perfekt i den nya organisationen.”
Låt oss för en kort stund tänka efter och utvärdera det som Eva, vår tredje ordförande, ger som svar på frågan: Vart tog demokratin vägen? i en insändare som skrevs av Livsklubbarna från Halmstad och Laholm tidigare under hösten.
Eva, du har helt rätt i det du skriver, det var inte perfekt i den gamla organisationen men verksamheten fungerade mycket bättre då vardera avdelning kunde sköta sin egen ekonomi och på så sätt nå ut till fler medlemmar. Var är vi idag? Jo, vi är längre än någonsin ifrån våra medlemmar och våra respektive ombudsmän hinner inte med sitt arbete.
Eva, du har helt rätt i det du skriver. Den nya organisationen är inte perfekt och du kan sträva bäst du vill efter att den ska bli perfekt men det är ett mål du aldrig någonsin kommer att nå. Tyvärr Eva, men jag anser att du tillsammans med många andra har glömt var du en gång kom ifrån och för vems skull du sitter där du sitter. Tyvärr Eva, men den organisation som finns nu är en organisation som har hamnat långt från medlemmen. Där vi har allt färre regionalt förtroendevalda. Där varje krona måste äskas från Stockholm för att man överhuvudtaget ska kunna genomföra någon som helst verksamhet.
Eva, istället för att sitta i Stockholm och sträva efter en utopi som aldrig kommer att nås så anser jag att du borde ta med dig Gerald och Hans-Olof och åka ut i landet och möta de medlemmar som inte längre orkar ta till sig varför de ska betala en avgift på 737 kr i månaden, (alltså 8844 kr/år). Ni borde ge er ut och möta de medlemmar som finns. Det är nämligen väldigt många av dem som funderar på att dra sig ur en organisation som fullkomligt tycks strunta i dem. Ni borde ge er ut och hålla era egna försvarstal. Jag är nämligen en av många som är trött på att göra det åt er. Gång på gång.
”Det är både ofrånkomligt och naturligt att vissa saker måste förbättras under tiden. Allt går inte att förutse från början och vissa saker måste ges tiden.” – Det är så här man härskar genom att söndra. Man bollar gång på gång ut frågan och själv sitter man säker på sin position. Frågan är hur länge vi som förtroendevalda i respektive region kommer att ta detta? Två frågor återstår:
1. Är det fler som jag där ute, regionalt förtroendevalda, som är trötta på att ständigt jobba i motvind i våra uppdrag?
2. Är det bara jag som anser att det ska vara mandatperiod på förbundsledning/ förbundsordföranden?
Senad Suhonjic

• Svar direkt:
Organisationsutredningen arbetade under hela förra kongressperioden, med diskussioner – förbundsstyrelsens skiss – remissrunda och slutligen förbundsstyrelsens rapport och förslag till kongressen som medlemmar, klubbar och dåvarande avdelningar kunde skriva motioner utifrån. Rapporten, förslaget och motionerna debatterades på kongressen 2009 och resulterade i kongressens beslut om den organisation vi har idag.
Genom organisationsförändringen har vi kunnat minska de administrativa kostnaderna samtidigt som medlemmarna får ett mer likvärdigt medlemskap oavsett var i landet de finns. I den tidigare organisationen där varje avdelning hade en egen ekonomi var skillnaden mellan avdelningarna stor. Några avdelningar hade gott om pengar och kunde på så sätt bygga upp ett eget kapital medan andra avdelningar hade svårt att bedriva verksamhet.
Beslutet innebär att den nya organisationen ska prioritera utåtriktat medlemsnära arbete framför interna möten, och den verksamhetsplan och den budget som förbundsmötet lagt fast präglas av utåtriktat medlemsnära arbete och fackliga studier. Det handlar bland annat om förhandlingsarbete, avtalskontroller, medlemsrekrytering, arbetsmiljöverksamhet och försäkringsverksamhet. Verksamhets­planen och budgeten bygger på kongressens mål och på de synpunkter som klubbarna fört fram vid de regionala verksamhetsträffarna. Den slutliga verksamhetsplanen arbetades fram vid en gemensam planeringskonferens med alla fem regionernas verkställande utskott och förbundsstyrelsen. Varje regions verkställande utskott planerar således sin del och alla har gjort prioriteringar. Det sker alltså inget äskande av pengar från Stockholm.
I den nya organisationen är klubben lokal facklig organisation (tidigare var det avdelningen) och det ger klubbarna en högre status än tidigare. Till exempel utser varje klubb ombud till nästa kongress. Det är en unikt platt organisation inom LO-familjen. Klubbarbetet är naturligtvis det mest medlemsnära fackliga arbetet då det sker direkt på arbetsplatsen. Klubb­arbetet är, inte minst i den nya organisationen, väldigt viktigt. Klubbutveckling och att bilda nya klubbar är också en del av den prioriterade och planerade verksamheten.
Som regionalt förtroendevald gör du och många fler ett fantastiskt bra arbete. Vi har nästan 600 regionalt förtroendevalda idag där de flesta har som sin främsta uppgift att genomföra ett utåtriktat medlemsnära arbete. Förutom de som har uppdrag på klubbnivå eller förbundsnivå. Tillsammans är vi nästan 3000 förtroendevalda. Det är en väldigt bra siffra för ett förbund av vår storlek.
Till det så har vi idag fler lokalombudsmän än tidigare, inte bara räknat utifrån att medlemsantalet minskar utan vi har fler i antal. Sex deltagare går LOs ombudsmannautbildning i syfte att få anställning som ombudsmän under 2012. Anledningen till att vi utökar antalet ombudsmän är för att möta de pensionsavgångar som kommer inom några år. Under en period så har vi alltså till antalet fler ombudsmän vilket dels förändrar arbetsbördan för var och en, dels ger medlemmarna ytterligare resurser.
Alla våra ombudsmän har en bakgrund som livsmedelsarbetare, många har varit klubbordförande och har lång erfarenhet av fackligt arbete på klubben. Det gäller även mig, Hans-Olof och Gerald. Vi började alla tre som klubbordförande för att därefter arbeta som lokalombudsmän och slutligen centralombudsmän. I skrivande stund är vi mitt i en avtalsrörelse där målet är att nå ett avtal som ger våra medlemmar reallöneökningar. Vi har definitivt inte glömt var vi kommer ifrån eller att det är Livsmedelsarbetareförbundet och medlemmarna vi arbetar för.
Du är inte ensam om att anse att förbundsledningen ska vara förtroendevald. Förbundsledningen är förtroendevald och vi omvaldes enhälligt alla tre vid den senaste kongressen 2009. Vi har mandat fram till nästa kongress 2013.
Eva Guovelin, tredje ordförande