Färre anställda i branschen är viktigaste förklaringen – men regeringens antifackliga politik har också haft stor betydelse

Förra året minskade antalet medlemmar inom Livs med 4,8 procent. Det motsvarar 1674 personer, inklusive pension­ärer. Livs var därmed det för­bund efter Pappers som pro­cent­uellt sett förlorade flest medlemmar av LO-förbunden.
– Det har framför allt att göra med strukturella förändringar inom livsmedelsbranschen. Organisationsgraden ligger på ungefär samma nivå som övriga industriförbund, cirka 80 procent, säger Eva Guovelin, Livs tredje ordförande och ansvarig för organisationsfrågor.
Medlemsantalet har stadigt minskat inom livsmedelsindustrin de senaste decennierna. För 20 år sedan hade förbundet drygt 62000 medlemmar, nu vid årsskiftet var antalet 33330. Framför allt handlar medlemstappet om den ständigt pågående strukturomvandlingen.
– Det kan vi bland annat se genom att vi får in många övergångar, det vill säga medlemmar som lämnar Livs för att gå med i andra förbund, berättar Eva Guovelin.

Avgiftens storlek är ett problem
Enligt de undersökningar som hon tagit del av har inställningen till facket inte förändrats speciellt mycket över tid även om medlemsantalet inom LO stadigt minskat de senaste 16 åren. Det som är oroande är att unga under 25 år i lägre utsträckning blir medlemmar.
– Medlemskap i facket är fortfarande något som värderas högt, konstaterar hon.
Problemet är den höga avgiften. Livs drab­bades precis som alla andra förbund av ett visst medlemstapp på grund av regeringens kraftiga höjning av egenavgiften till a-kassan. Hon tror att medlemstappet hade varit större utan inkomstförsäkringen vid arbetslöshet som ingår i medlemskapet i Livs. När regeringen försämrat a-kassan och höjt avgiften har inkomstförsäkringen för många varit en viktig del av medlemskapet.

Organisationsgraden viktigast
Att Livs förlorar medlemmar på grund av strukturomvandlingen är tråkigt. Men det är en del av ett större problem som har med livsmedelspolitik att göra. Det som är allvarligt för fackförbundet är när organisationsgraden sjunker, det handlar då om legitimiteten på arbetsplatserna.
• Vilka satsningar görs på medlemsvärvning inom Livs?
– Tyngdpunkten i vår verksamhetsplan ligger på organisering och rekrytering. Det vi satsar mycket på är att bilda och utveckla klubbar, vilket är en viktig förutsättning för att kunna rekrytera nya medlemmar.
Ett exempel på värvning på senare tid är den så kallad storstadssatsningen, det vill säga förbundets satsning på att värva medlemmar i storstäderna. Men den var inte så framgångsrik som Livs hade hoppats. Visst finns det oorganiserade i storstäderna men inte så många som inom andra förbund.
– Nu har vi gått in för att jobba mer strategiskt genom att välja ut vissa klubbar med många oorganiserade. I den nya organisationen finns regionalt förtroendevalda som har till uppgift att jobba med medlemsrekrytering. Vi har också deltagit i LOs satsning Den stora resan. Där har vi gjort ett bra jobb med många anmälda lyssnare och många genomförda samtal.

Medlemsvärvning – en reflex
Hon är inte direkt entusiastisk över idén att dela ut premier till dem som värvar medlemmar eller erbjuda nya medlemmar en lägre avgift i början av deras medlemskap.
– Jag tycker personligen att medlemsvärvning ska vara en del av vår vardag, att vi alla tänker på att värva våra arbetskompisar. Det ska ske med ryggmärgsreflexen. Det finns de som satsat på professionella värvare men det tror jag underminerar den egna organisationen och det vardagliga arbetet ute på klubbarna.
Hon tror också att medlemmarna vill se resultat, att det är viktigare än försäkringar eller medlemsrabatter.
– Jag tror att medlemmarna värderar löne­utveckling, arbetsmiljö, anställningstrygghet och utveckling i jobbet betydligt högre. Om vi är bra på det får vi också fler medlemmar. Bra försäkringar ska mer ses som en bonus. Jag tror inte att det är skälet till att man går med i facket. Nej, det gäller att synas ute på arbetsplatserna och visa på resultat.