Bild:

”Jag tror det är bra för alla arbetsplatser om det är både killar och tjejer

– Man måste våga. Man kan aldrig i förväg vara hundra procent säker på att lyckas, men man måste ändå våga. Så var det för mig när jag kom tillbaka till jobbet efter att ha varit sjuk, säger Natalie Karimi på Scan i Örebro.
Hon hade en svår och allvarlig sjukdom – bröstcancer – och hon behandlas fortfarande med tabletter dagligen och en spruta varje månad. Friskförklarad blir man först efter tio år; det är jobbigt. Nu vill hon berätta om är det fantastiska stöd som hon fått av arbetskamraterna och cheferna under sjukdomstiden och rehabiliteringen. Och vad det stödet betytt för henne, hur det förändrat henne, gjort henne modigare.
– Det gjorde inte bara att jag kunde komma tillbaka till jobbet utan också att jag vågade ta på mig uppdraget som klubbordförande, säger hon.
Hösten 2010 fick hon frågan om hon ville bli ordförande i klubben och hon sa ja.
– Det hade jag inte vågat göra innan, säger hon.

Mänskliga saker ger mod
Det var min fråga om vad det är som gör att man vågar ta steget utöver det förväntade som fick henne att börja tala om vägen tillbaka efter bröstcancern och den viktiga gemenskapen. Hon menar att det är sådana mänskliga saker som har betydelse också för modet att som tjej välja ett manligt dominerat yrke.
Natalie har gjort det: hon är automationstekniker. Hon har ansvar för att underhålla, reparera och programmerade fem paketeringsrobotarna på Scan i Örebro. Hon är ensam tjej bland sju killar i verkstan.
– Jag tycker om teknik. Jag kommer från Iran och där får man som tjej läsa naturvetenskap, men man får inte ett tekniskt jobb, det är inte jämställdhet där. När jag kom till Sverige var jag tvungen att komplettera min gymnasieexamen och då valde jag att läsa naturvetenskap på Komvux. Därefter sökte jag in på en utbildning i automation, det var en treårig utbildning på Örebros Universitet. Det var många olika ämnen som elektronik, data och maskin.
Det var en teoretisk utbildning. När hon skulle göra praktik ringde hon runt till olika företag och frågade om de ville ha praktikanter.
På Scan tog de henne på allvar, hon fick komma på besök, de visade fabriken, hon fick en mentor, de skulle installera robotar.
Det är robotteknik som hon kan. På Scan har de fem robotar. Fyra som sitter i taket och plockar paket, det är 96 paket per minut, och så har de en palleteringsrobot. Jobbet handlar om att programmera roboten för olika pakettyper, det finns en kamera som läser av dem. Det är både problemlösning och reparationer.

Arbetskompis att diskutera med
Hon har en arbetskompis som också jobbar med robotarna och som hon kan diskutera problem med. Korvpaket är inte raka, det kan bli svårt för robotens kamera att läsa, det är svårt att få en bra bild.
– Om något går sönder, till exemepel en robotarm, så ska jag reparera den.
Från oktober förra året har hon bytt jobb. Hon tar nu hand om reservdelslagret.

• Hur är det att vara ensam tjej i verkstan?
– Det går jättebra. Det är klart att man talar om olika saker, man måste trivas med killarnas jargong och det gör jag. Den är lite mer rak och skämtsam. Jag tror att det är bra för alla arbetsplatser att det är både killar och tjejer. Om jag vill tala om småbarn så sätter jag mig bland tjejerna i produktionen.
Automation använder man för att effektivisera produktionen, ta bort dåliga, repetativa arbetsmoment som ger belastningsskador. Det är bättre att en robot gör sådant plockarbete. En robot kan plocka 96 paket per minut.
Hon tycker fortfarande att teknik är fascinerande, men det har hänt mycket under de senaste åren som förändrat henne.
– Ja, säger hon. Och nu vill jag jobba mer med människor. De tog hand om mig så bra här på arbetsplatsen. Jag kunde berätta öppet om min cancer och jag fick möjlighet att komma tillbaka efter behandlingen.
—
Namn: Natalie Karimi.
Yrke: Robot­tekniker på Scan i Örebro.
Ålder: 41 år.
Familj: Man och två barn.
Fackligt uppdrag: Klubbordförande.
Favorit­mat? Svensk, iransk eller mexikansk husmanskost
Ser på TV? Hinner inte, nyheter.
Film? Pretty Woman med Julia Roberts och Richard Gere
Fritids­intresse: Resa och läsa, favoritmålet är solen och värmen i Egypten, läser faktaböcker.
Senaste utbildning: Tvärfackliga Insikter var en helt fantastisk samhällsutbildning under två veckor.