Lite märkligt kan det tyckas att det är första gången sedan 1896 som det socialdemokratiska arbetarepartiet har fått en arbetare med genuin facklig bakgrund vid rodret. Men så är ju fallet med Stefan Löfven, IF Metalls ordförande, som den 27 januari valdes till partiledare. Och det inger hopp. Att han dessutom varit fosterbarn och vuxit upp i Ådalen är viktiga erfarenheter.
Det är bara att se fram emot vettiga politiska diskussioner under de månader som kommer. Allt för mycket tid har slösats på att diskutera huruvida Håkan Juholt gjorde rätt eller fel och huruvida han borde avgå eller inte. Att klappjakten på honom var ett sorgligt kapitel kan nog de flesta hålla med om, oavsett i vilket politiskt läger som man hör hemma.
Det är nu hög tid att fokusera på sakfrågor i stället för på personfrågor. Och den avgörande sakfrågan är arbetslösheten som nu åter skjuter i höjden. Antalet varslade personer ökade i januari med 6600 jämfört med 2600 personer för ett år sedan. Det var också fler som anmälde sig som arbetslösa i januari 2012 jämfört med januari 2011.

Att Stefan Löfven vill sätta sysselsättningen främst är därför både logiskt och nödvändigt. Som ordförande för IF Metall konfronterades han på nära håll med vidden av en illa fungerande arbetsmarknadspolitik när luften gick ur den svenska bilindustrin. Han vet hur viktigt det är att satsa på arbetsmarknadsutbildning. Han vet att det handlar om att höja ungdomarnas kompetens, inte att sänka deras löner.
Av Metalls medlemmar går nu elva procent arbetslösa (inklusive dem i program med aktivitetsstöd), vilket motsvarar 32 720 medlemmar. För Livs del är de procentuella siffrorna ännu högre, tolv procent av medlemmarna är utan jobb.
Ungdomsarbetslösheten har fortsatt att stiga, inte bara i Sverige utan även inom EU. Högst är den i Spanien där varannan ungdom söker ett jobb utan att få något. Ungdomsarbetslösheten ligger på 49,6 procent i ett land med drygt 46 miljoner invånare.
Att få bukt på arbetslösheten är den absolut viktigaste frågan både i Sverige och i EU. Rätten till försörjning är en mänsklig rättighet. I Sverige har dessutom de arbetslösa fått allt svårare att klara sig. Två av tre arbetslösa får idag ingen arbetslöshetsersättning. Istället är de hänvisade till att söka socialbidrag.

Under den borgerliga regeringens tid vid makten har grundskyddet för arbetslösa kraftigt försämrats. Vid maktskiftet 2006 var det 70 procent av alla arbetslösa som hade a-kassa. Idag är siffran så låg som 36 procent, det vill säga antalet som har a-kassa har i stort sett halverats.
Konkret handlade det i november förra året om 120000 av 202000 personer som var hänvisade till socialbidrag för att klara sin försörjning.

Samtidigt som många arbetslösa befinner sig i en mycket svår situation säger statsminister Fredrik Reinfeldt, i en intervju i Dagens Nyheter, att det borde vara möjligt att jobba fram till 75 års ålder. Logiken i det uttalandet är svår att förstå.