– Om lönen är låg handla på kredit!
Hej på er. Vad fina ni ser ut. Jag heter Lusen och jag vill att ni ger mig en halv minut av era liv för att lyssna på något väldigt viktigt.
– Hej Lusen, vi vet vem du är. Du har varit här på redaktionen i många år och spridit en slags glädje kan man säga. Så snälla, låt bli att prata så där fejkat amerikanskt och säg vad du vill.
– Jag har varit Over There, säger Lusen och skrattar.
Det är inte det där löjliga ”Over There” som retar oss, utan hans skratt. Det är annorlunda. Tänderna som förr såg ut som ruttna trästickor är alldeles vita och läpparna, som förr var tunna som asplöv, är förstorade. Vad är det som har hänt? Hans armar och ben rör sig fram och tillbaka, det är något han gömmer bakom ryggen. Nu ser vi det. Det är ett rött kort. Ska han utvisa oss? Vad var det som fladdrade förbi? Nej, det är ett rött plastkort. Javisst, det är Livs nya medlemskort.
Med en orolig känsla i magen frågar vi varför han gömmer det kortet bakom ryggen.
– Det är ert eget Mastercard, säger han och skrattar.
Skrattet är högt och tillgjort precis som hans fejkamerikanska uttal. Han säger Maaaaster, andas in och på utandningen Caaaaard.
– Det är ert Maaaaster Caaard, säger han. Det är ert eget fackliga plastkort. Livs medlemskort. Jag har varit Over There och talat med mina amerikanska kollegor, de små amerikanska lössen på fabrikerna som gör hamburgare, de små lössen i Mellanvänsterns slakthus, på Krafts fabriker, i Coca-Colas drickabilar. Alla har de kreditkort och alla har de köpt hus med pool, bilar stora som stridsvagnar och alla har de klätt upp sig och rest till Florida på semester. Allt det här har de gjort med sina kreditkort. Nu kommer ni att få Livs eget kreditkort, ert eget Maaaaster Caaaard.
– Var de små lössen medlemmar i facket? Har de jobbet kvar? frågar vi.
– Det vet jag inte, svarar han. I USA sköter man ekonomin på ett annat sätt. Den fackliga organisationsgraden är låg, omkring 10-12 procent. Over There löser man plånboksfrågorna med Maaaster Caaaard. Och om ni vill ha ert alldeles egna fackliga Maaaaster Caaaard kommer det att skickas till er med posten.
– Tack. Vad bra, säger vi. Nu är semestern räddad. Vi åker till Thailand.