Boktitel: Åtgärdslandet • För­fattare: Jon Weman • Federativs förlag, 2011• Sakprosa
Idag är Arbetsförmedlingen den största upphandlaren av offentliga tjänster.
Förutom utbildningar upphandlar Arbetsförmedlingen coacher och fas 3-anordnare. Företag som tar in människor från fas 3 får 5000 kronor i månaden för varje arbetslös de lyckas inkvartera.
Åtgärdslandet handlar om människor som går till Arbetsförmedlingen för att få ett jobb. Men personerna i boken bollas runt bland olika stationer. De blir i stället inskrivna i jobbsökarkurser eller CV-utbildningar.
Ämnet som Jon Weman har tagit sig an är undanskuffat till marginalerna av mediernas bevakning. Bokens tema berör alla de 200000 människorna som är inskrivna i någon av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsåtgärder. Boken berör en samhälls­angelägenhet som förtjänar uppmärksamhet.
Problemet är att författaren inte tecknar några porträtt i Åtgärdslandet. Det finns ingen gestaltning. Boken är överlastad med fakta och människan blir till en ytlig kontur. Människoöden drunknar i rapporter, myndighetsdokument, forskning och fakta.
Jag saknar också frågeställningar till Arbetsförmedlingen och andra aktörer som kritiseras i boken. Det hade lyft bokens journalistiska trovärdighet.
I boken läser jag om människor i fas 3 som är placerade framför en dator utan internet­uppkoppling. Andra är satta framför datorer med gratis­program. I rummet bredvid sitter deras handledare, upptagen med att ragga nya deltagare av Arbetsförmedlingen.
Det finns också människor som gör vanligt arbete på en parkförvaltning, som att städa toaletter, röja skog och plocka skräp. Åtgärder som konkurrera med vanliga jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Det är intressant, men människorna blir till siffror i Arbetsförmedlingens statistik.