Sorg och vrede vid protesten mot nedläggningen av Läkerolfabriken

De är arga och sammanbitna, alla de som samlats framför ­fabriken i Gävle. De är här för att protest­era mot ned­lägg­nings­planerna. Livs­klubben står bakom mani­fest­ationen och många har kommit för att visa sin soli­daritet.
Bland de första på plats är Annika Ek som är ledig, jobbar treskift och gick av häromdagen.
– Jag tycker att det är bra att vi får visa vad vi känner, säger hon och fortsätter:
– Jag trodde att det skulle gå bra efter det att vi gått ihop med Cloetta och fått en svensk ägare. I samband med ägarbytet fick vi veta att vi kompletterade varandra. Därför känns det som jag nu fått en smäll på käften. Jag var helt oförberedd på detta.
När det gäller möjligheterna att påverka ned­lägg­ningen är hon osäker.
– Jag vet inte om det är möjligt. Kanske kan vi förhala nedläggningen en tid.

Berör hela Gävle
Mario Izquierdo är huvudskyddsombud och en av organisatörerna.
– Vi diskuterade i klubbstyrelsen vad vi kunde göra. Vi ser manifestationen idag som startskottet på vår protest mot nedläggningen.
Han påpekar att den berör hela Gävle med en arbetslöshet på nästan 14 procent, bland ungdomar är den drygt 28 procent.
Klubbordförande Wellington Ikuobase blev djupt bedrövad när planerna blev kända.
– Vi har jobbat stenhårt för att få det hela att gå runt. Vi har gått från 250 till 114. Vi producerar mer idag än vad vi gjorde innan. Att det går bra för oss har inte spelat någon roll.
Han konstaterar att de flyttar produktion till Slovakien för att maximera vinsten. Det handlar om en fabrik som är över 100 år, en del av Gävlebornas historia.
– Fabriken är en viktig symbol. Gävle vilar på tre ben: julbocken, Brynäs och Läkerol.
Han är också upprörd över att deras ägare inte gett raka besked om vad som varit på gång.
• Vad kan ni göra?
– Mitt mål är, om det inte går att få dem att ändra beslutet, att skjuta på nedläggningen. Det kom så nära inpå sammanslagningen.
Elisabeth Ehn, som jobbat på fabriken i 24 år och sitter i klubbstyrelsen, är också på plats.
– När jag fick höra att de ville lägga ner fabriken så kände jag mig akut illamående, ville kräkas. Vi är som en enda stor familj och vi har alla känt av trycket och kraven. Vi har gjort vårt yttersta för att leverera det som krävts av oss.
Hon är också upprörd över hur vd Bengt Baron fört dem bakom ljuset.
– Vid informationen om samgåendet sade han att vi kunde känna oss lugna, att företagen som gick ihop hade olika nischer. Det här var i december men jag tror att han redan då visste att de skulle komma att lägga ner fabriken.
• Han ljög menar du?
– Absolut! Här har vi slavat och gjort vårt yttersta, och så ljuger de oss rätt upp i ansiktet.

”Gjort med beräkning”
Ingegerd Jonsson som började på fabriken 1979 och som från 2005 till 2011 varit långtidssjukskriven är också på plats.
– Jag drabbades av diskbråck. Jag försökte jobba in i det längsta men till slut gick det inte.
I flera år på 1980-talet var hon klubbordförande. Hon blev uppsagd i juni förra året och har efter det sökt jobb men det har inte varit lätt att få något nytt arbete. Hon tycker att planerna på nedläggning är bedrövligt.
– Det här visste de om när de tog över fabriken. Det kan inte ha tagits fram så fort. När vi hade julbord så förnekade de att det fanns planer på nedläggning. Då sade ledningen att det var lugnt och att samgåendet skulle bli jättebra.
Margit Kuusisto är en av dem som jobbat längst, hon började redan 1969. Hon har sex år kvar till pension.
– Vad händer med mig? Vad är min yrkeskunskap värd? Jag har åldern emot mig och dessutom har jag bara gått grundskola. Det är jag inte ensam om.
Per Grandien, 46 år, som jobbat på fabriken sedan 1984, är också bekymrad för framtiden. Han berättar om det fina kamratskapet och att det är många som är släkt.
– Jag trodde att samgåendet skulle bli bra, säger han och konstaterar att de haft många ägare, många riskkapitalbolag.
– Det har varit en hel del rationaliseringar. Vi har lyckats med våra ansträngningar, företaget går med vinst, säger han och fortsätter:
– Det känns bra att genomföra denna manifestation. Men sorgligt är det ändå. Det är mycket yrkeskunskap som går till spillo om fabriken läggs ner.