Grisuppfödarparet Borssén hoppas kunna bygga ut

På Sallebyns gård utanför Brå­landa föder Susanne och Jan Borssén upp smågrisar som så småningom kommer att slaktas på Dahlbergs slakteri och säljas lokalt.
Smågrisarna från Sallebyns gård mellanlandar först hos en slaktsvinsuppfödare. Dit säljs de när de är elva veckor gamla och väger 30 kilo. Först när grisen är sex månader gammal och väger 115 kilo går den till slakt.
– Det är dyrt att föda upp både smågrisar och slaktsvin. Man tvingas ofta välja att ha det ena eller det andra, berättar Jan Borssén.
Paret Borssén har drivit grisuppfödningen tillsammans sedan 2007, det var då de lät bygga anläggningen på en åker i närheten av sitt boningshus.
– Det var en stor satsning. Kostade oss runt tio miljoner kronor plus kostnaden för djuren, berättar Susanne Borssén.

Nya märket har gått bra
De har 200 suggor och föder upp cirka 4500 grisar om året. De hoppas nu mycket på Bodalsgrisen, det nya lokala varumärket.
– I och för sig har det varit påsk också men Bodalsgrisen har sålt väldigt bra, dubbelt så bra som prognosen, och det känns bra, säger Susanne Borssén som själv varit ute i butikerna och marknadsfört varumärket.
Uppfödningen av smågrisar har gått runt det senaste året. Paret hoppas nu att 2012 ska bli lika bra som 2009 och sätter stort hopp till Bodals-satsningen.
– Slår denna satsning riktigt väl ut så kan vi bygga ut och börja föda upp slaktsvin. Det skulle vara mer lönsamt än som idag köra våra smågrisar till någon annan som föder upp dem till slakt.
Men det är en tuff bransch som de slagit sig på. Det är de fullt medvetna om. Framför allt är det svårt för dem att klara konkurrensen från importen.
– Kruxet är den svenska djurskyddslagen som gör att vi inte blir konkurrenskraftiga, säger Jan och får medhåll av Susanne.
De konstaterar att det är svårt att förmedla denna lagstiftning till konsumentledet. Det är inte heller lätt att konkurrera prismässigt.

”Dumpade priser?”
Susanne berättar upprört om dansk fläskytterfilé för 19 kronor kilot som såldes i en av butikerna som hon besökte för att lansera Bodalsgrisen.
– Danskarna kan inte heller tjäna pengar på detta låga pris. Frågan är om de inte dumpar köttet medvetet hos oss för att slå ut vår svenska uppfödning, säger Susanne.
De är själva mycket noga med att köpa svenskt kött.
– Som jag ser det så skulle det främja både arbetstillfällen och miljö om vi köpte svenskt kött i större utsträckning. Det blir helt klart fler jobb i Sverige. Som uppfödare köper vi foder och kutterspån som genererar jobb. Vi köper spannmål som våra grannar odlar.
Hon berättar hur själva uppfödningen går till och ger några exempel på skillnaden mellan svensk och dansk djurskyddslag.
I Sverige ska kultingarna vara hos suggan i fem veckor (28 dagar) innan de vänjs av, i Danmark räcker det med tre veckor. Det innebär att uppfödarna i Sverige inte hinner med lika många kullar per år som i Danmark.
I Sverige går suggorna lösa och kan lägga sig var de vill i båset. I andra länder har de sällan den möjligheten, suggorna kan i stort sett bara resa sig och lägga sig, inte vända sig. Dessutom är det alltid gott om halm i båsen i Sverige men så är inte fallet i andra länder.
– De här skillnaderna i uppfödning mellan länderna tror jag inte man vet om som konsument för då skulle man nog handla annorlunda, säger Susanne.