Boktitel: Åsen • Författare: Katarina Fägerskiöld • Bokförlag: Bonniers, 2012 • Prosa, 139 sidor

Sofi blir placerad på en bondgård i en arbetsmarknadsåtgärd, som sedan blir en visstidsanställning.
Hon är en piga som är vettskrämd när hon slaktar alla möjliga slags digra djur. Sofi blir aldrig herre över de bångstyriga grisarna, och aggressiva tjurarna, trots att hon borde vara deras överman.
Vi befinner oss i nutiden, i en lantlig miljö i Västergötland bland traktorer, kreatur, EU-bidrag och vitlöksodlingar.
När den 20-åriga Sofi blir tillsagd bakar hon fet ugnspannkaka och bullar. Hon flyttar in strykbrädan framför TV:n och stryker familjens plagg medan det yngsta barnet tittar på Lejonkungen. Hon stryker familjens kläder för sextiotre kronor i timmen utan helgtillägg. Själv saknar hon dusch och tvättar sig med en trasa.
Sofi är likgiltig inför att familjen utnyttjar hennes tjänster. I romanen finns det ett förtroligt band mellan herrskap och tjänstefolk. Hennes inre horisont är snäv. ”Hon var ett redskap, jobbet skulle göras”.
Jag blir alldeles salig av att läsa Åsen för att språket är superskönt och nyskapande i sin genre. Här finns en sprängkraft mellan humor och vanmakt. Katarina Fäger­skiöld fångar den sovande rastlösheten hos någon som befinner sig längst ned på lönelistan och som inte ser några vägar därifrån.