Boktitel: Stål • Författare: Silvia Avallone • Bokförlag: Natur & Kultur, 2012 • Roman, 300 sidor • Översättning: Johanna Hedenberg
l De lever i sin egen bubbla – trettonåriga Anna och Francesca som bor i ett slitet bostadskomplex i den italienska staden Piombino. Romanen börjar med att de unga tonåringarna är beredda att trotsa hela världen. Tillsammans är de starka, fräcka och utmanande. Samtidigt skildrar Silvia Avallone hur smärtsamt utsatta de är. I deras värld uppfostras unga tjejer till att bli veline, de avklädda flickor som syns i tv à la Berlusconi. Männen betraktar dem, och deras fäder försöker kontrollera deras sexualitet. Kvinnor här är änglar eller horor. I en sådan värld stukas fräckheten lätt.
Avallones debutroman är en käftsmäll. Den skildrar klassamhällets mest nedbrytande mekanismer. Hur de understa skikten kämpar mot meningslösheten på stadens stålverk.
Avallone är en av den nya generationens författare i Italien, som skildrar de sociala problemen.
Hon gör upp med likgiltigheten som förlamat landet. Under förra decenniet reagerade många italienska författare genom excesser i våld och hopplöshet, och genom att visa upp konsumtionssamhällets svartaste sidor. Men i Stål brinner hoppet, lika hårt och glödande hett som stålet i fabrikens titankropp. Symbolen för det blir de unga tjejerna: Deras starka, rörande längtan efter att leva och älska fullt ut.
Romanens absoluta lojalitet med de unga kvinnorna bränner sig fast i tankarna.
Det är desperat, vackert och viktigt.