Hej, hej, hej! Hur har ni det på redaktionen? Här på landet är det fina fisken med ett härligt uppfriskande juniregn. För mig som älskar den svenska landsbygden gör det inget, tvärtom. Det är detta kalla regn som gör Sverige till ett mjölkland med världens bästa djurskydd.
Jag måste ändå ställa frågan: Vart leder denna snällhet oss? Självförsörjningsgraden minskar. Allt mer kött och ost importeras från länder med sämre djurskydd. 50 procent av köttet och 45 procent av osten kommer utifrån. Någonstans finns en brytpunkt då det inte längre är meningsfullt att ha ett bättre djurskydd.
Efter att ha funderat på detta dilemma gick jag till bankomaten och tog ut det högsta tillåtna beloppet. Jag upprepade uttaget tre gånger. Där­efter åkte jag till OK-macken vid Brommaplansrondellen och hyrde en släpvagn som jag körde till en mjölkgård på Ekerö och där köpte jag en mjölkko som jag tog med mig till mitt sommartorp på Munsö, där jag har en gammal matkällare och i den kedjade jag fast kon med en tung och rostig kätting, så att den knappt kunde röra huvudet.

På nätet köpte jag förebyggande antibiotika och foder som jag kastade in på golvet. Kon mjölkade naturligtvis inte så mycket men det fann jag en lösning på. I köksskåpet stod en gammal plastservis som jag malde ner till puder och blandade i mjölken. Det blev en konstig färg med det gjorde inte så mycket eftersom jag skulle göra billig ost .
Jag tyckte om livet på landet tillsammans med min mjölkko, men det är klart. Min insats för den svenska mjölkbranschen skulle inte ha varit meningsfull om jag inte också hade försökte kränga min ost som ett närproducerat, småskaligt, lågprisalternativ.

Det dröjde inte länge förrän jag fick besök av Jonas Carlberg, näringspolitisk chef på Svensk mjölk. Han tackade mig för att jag skapade just det som behövdes, enligt hans analys, för att de stora mjölkbönderna skulle kunna ta betalt för sina merkostnader. Jag hade lyckats med att skapa ett riktigt dåligt lågprisalternativ som de köpstarka konsumenterna kunde välja bort.
Jag minns fortfarande den stunden med glädje. Tidningarna skrev om mitt företag och på Svartsjöanstalten där jag nu sitter har jag möjlighet att lära mig mer om grön ekonomi och dålig moral. Det gör mig gott.