Boktitel: Ellen Key – En europeisk intellektuell • Författare: Ronny Ambjörnsson • Förlag: Albert Bonniers förlag 2012
Genusfrågor, försvarspolitik, feminism, religionskritik, skolpolitik, barnuppfostran, folkbildning, heminredning, kärlek och erotik.
Ellen Key hade åsikter om det mesta och eftervärlden har inte så sällan betraktat henne som en gammalmodig besser­­­wisser till åsiktsmaskin.
Yngre generationer ser i bästa fall framför sig en rultig tanta, på ålderns höst sittandes i sitt vackra hem Strand vid Vätterns strand.
Vid förrförra sekelskiftet var dock Ellen Key en av Sveriges mest kända författare utomlands. I Tyskland till exempel hade i början av 1920-talet hennes bok Barnets århundrade getts ut i mer än tjugo upplagor.
Ett skäl till varför hon glömts bort, tror idéhistorikern Ambjörnsson, kan vara att hon inte skrev romaner, som Selma och August, utan essäer och polemiska skrifter fyllda av i dag patinerad retorik och ofta utgående från det talade ordet vid föredrag hon höll på Stockholms Arbetarinstitut.
Ambjörnsson, som redan 1974 disputerade på avhandlingen Ellen Key och feminismen, ägnar 592 intensiva sidor åt Ellen Key. Synd att de biografiska inslagen i kapitlen som följer på de inledande av­snitten om hennes barn- och ungdom inte är generösare. Ambjörnssons ambition har främst varit att väcka en idévärld och en tid till liv, i sig imponerande.
Han lämnar ingen sten ovänd när han blottlägger de ideologiska strömningar och idéer som en dåtida europeisk intellektuell kunde brottas med.
Ambjörnsson berättar inte kronologiskt, han tematiserar. Vilket har det goda med sig att en kan koncentrera sig på det som upptar ens egna tankar. Ty trots sina många egendomligheter, bland annat är hon som flertalet vid tiden svag för idéer om eugenik, det vill säga ras- eller arvshygien, sysselsätter sig Ellen Key med många frågor som angår oss nu.
Precis som Ambjörnsson gör med Ellen Keys tankar, måste läsaren vrida och vända på sina egna argument i frågor som var framtidsfrågor redan för hundra år sedan.
Ellen Key var en elitist som bekände sig till en socialliberal kulturradikalism och hade starka sympatier för arbetarrörelsen, säger Ambjörnsson. Influerad av syndikalismen, och anarkismens idéer om spontan mänsklig solidaritet med kollektivet, var hon också.
Träffade till och med Kropotkin.
Bara en sådan sak.