I vardagliga situationer på jobbet är vi ofta, medvetet eller omedvetet, osanna både mot oss själva och mot andra. Detta försvårar vår kommunikation och vår konfliktlösning, säger Lusen som klättrat upp på en hylla och tryckt ett häftstift genom en av sina sex små tassar och därefter ett häftstift till genom den andra, så att han hänger i ögonhöjd.
– Okej, säger vi.

Med huvudet lutat mot vänstra benet fortsätter han resonemanget om känslor på jobbet. Blod droppar från ett sår i sidan. Det är vanligt att vi blandar ihop yttre iakttagelser med våra inre känslor, tolkningar och värderingar. Detta försvårar vår förståelse av andras synsätt.

Medan han gungar fram och tillbaka i allt högre fart säger han att sann kommunikation förutsätter att vi söker efter en gemensam grund och att vi är beredda att i varje ögonblick ändra vår egen ståndpunkt. Han slår en kullerbytta runt sina uppspikade tassar som blöder.
– Hur menar du? frågar vi.

Han säger att vi kan öva upp oss i att bedöma i vilka fall vi klart och tydligt lyckats uttrycka vår egen inre känsla och om detta inte lyckas på grund av att känslan intellektualiserats eller sammanblandats med en yttre iakttagelse.

Han tar åter fart och slår en kullerbytta åt motsatt håll. Medan blodet rinner från både tassar och sida säger han att han känner sig nervös och inte orkar, men att han också känner sig helt okej och verkligen hedrad av att han får hänga framför våra ögon.
– Vad är det vi ser? frågar vi.

Han säger att det är iakttagelse och att det är viktigt att vi förstår vad vi känner, men för att det ska vara möjligt måste vi först bli medvetna om de processer som ligger bakom våra känslor. Den förmedlande länken mellan iakttagelser och känslor är de tolkningar vi gör och de behov och värderingar vi har.
– Du berör oss djupt där du hänger, säger vi och ser med fasa hur han plötsligt släpper taget och faller, handlöst ner på golvet.

Han är vår facklige konfliktlösare. Efteråt undrar vi vad det är för handling som han ville att vi skulle utföra.