Arla Foods ger inte bönderna tillräckligt bra mjölkpris
– lokala mejeriföretag går bättre

Den 9 augusti står koncern­chefen Peder Tuborgh på scen på Elmiamässan i Jönköping och förklarar för ägarna, de krisande mjölkbönderna, att allt kommer att ordna sig, bara de håller ut. Någon gång i december eller i januari nästa år vänder det.
Han ska förklara varför mjölkpriset är nere på 2,80 kronor litern. I butiken kostar den omkring 10 kronor. Han drar den snirklande förklaringen om hur en lovande världsmarknad blev en ”giftig cocktail” och han poängterar med hjälp av en powerpoint att ”vårt mjölkpris” fortfarande är högre än konkurrenternas, alltså holländska Friesland Campina och tyska Deutches Milkkontor, DMK.
Med holländarna försökte Arla-ledningen fusionera 2005 och med tyskarna inledde man förra året ett samarbete för gemensam produktion av mjölkpulver i ljuset av den ökande mjölkproduktionen i Danmark och norra Tyskland.
Vad är det då som hänt? Enligt Peder Tuborgh handlar det om vädret. Om att ha tur eller otur med vädret på en global marknad. I Nya Zeeland var vädret fint och det gjorde att mjölkbönderna där – som äger ett av världens största mejeriföretag, Fonterra – kunde låta sina kor gå ute och beta två månader längre än vanligt och följden blev att deras mjölkproduktion kunde öka med 12-15 procent.

Torka i väster
Samtidigt ökade mjölkproduktionen i både Europa och USA med ett par procent. Man skulle kunna säga att 2011 var ett bra år, men det blev för mycket mjölk och så hände något med priserna och vädret: det blev torka i USA:s mellanvästern och i Brasilien, där de stora sojaodlingarna finns. Skörden gick fel och eftersom soja är basen i proteintillskott som ges till korna steg foderpriserna. Samtidigt steg dieselpriset.
– Men långsiktigt är efterfrågan sund. Vi ser att efterfrågan på mjölkpulver ökar mer och mer i Asien och Sydamerika. Där sker den stora befolkningsökningen och där stiger levnadsstandarden. Det kommer nya konsumenter som har råd att köpa mejeriprodukter. Vår bransch är volatil, priserna är instabila och svänger snabbt, men vi har en jättechans i Kina, där vi har ingått ett strategiskt samarbete med det största kinesiska mejeriföretaget Mengniu, säger Peder Tuborgh.
Det är andra gången som han håller anförandet. Första gången gjorde han det inför 1100 krisande danska bönder, som byggt ut sina gårdar för att kunna öka exporten. Det var dagen innan, den 8 augusti, och då sa han att lantbruket stod för 60 procent av Danmarks nettovalutaintjäning. Arla Foods ska påminna danska politiker om jord­bruks­exportens stora betydelse för landets ekonomi.
På det svenska mötet är tongångarna annorlunda. Peder Tuborgh flankeras av ordförande i koncernen, svensken Åke Hantoft, som själv är mjölkbonde, och Sverigechefen Christer Åberg som är tjänsteman samt LRF:s ordförande, en bankman från Ölands bank och en omvärldsanalytiker från det jylländska huvudkontoret.
Nu gäller det att övertyga de svenska Arlabönderna om att ”det globala jordbruket” är den rätta vägen också för dem. Men det är svårare, eftersom dessa aldrig varit några exportörer och mjölkproduktionen i Sverige har minskat stadigt sedan EU-inträdet och skapandet av det transnationella företaget.

Minskad självförsörjning
Hotbilder målas upp. Självförsörjningsgraden minskar. Handelns egna märkesvaror tar andelar och det minskar marginalerna. Holländska ostar dumpas på den svenska marknaden för 26 kronor kilot. Varannan ost som köps är importerad. Världens största mejeriföretag, franska Lactalis, har tagit över Skånemejerier och gjort de forna så stolta andelsägarna till kontraktsbönder. Ett priskrig har brutit ut i Danmark, där Aldi-kedjan hämtar lågprismjölk från Tyskland.
På den tyska marknaden har Arla Foods – bara för en månad sedan – fusionerat med Milch-Union Hocheifel (MUH) och samtidigt på den brittiska marknaden med Milk Link, vilket innebär att Arla Foods växer till ett kooperativ med 12 300 ägarbönder i Sverige, Danmark, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Storbritannien.
Och det är bara början. 2014 ska EU:s jordbrukspolitik reformeras och mjölkkvoterna tas bort, och inför den avregleringen bygger holländska, tyska och irländska bönder ut sina mjölkgårdar.
Peder Tuborgh säger att det kommer att bli svårt att få betalt för mjölken i Europa. Arla Foods exportstrategi kommer därför att rädda också de svenska bönderna.
Under frågestunden reser sig flera arga bönder och berättar om sin kris. Förr fick de producera tre liter mjölk för en liter diesel. Nu har prisrelationen försämrats så att en bonde måste producera fyra liter mjölk för en liter diesel. Nu saknar de pengar till löpande räkningar, de måste avverka skog, sälja inventarier. Media som är inbjudna att bevaka mötet fångar upp deras röster och gör dem till en del av den pågående bondekrisen. På Facebook har 5 600 personer gillat gruppen ”Slutet är nära… Hjälp! Svenska mjölkbönder är utrotningshotade!”
Bönderna på mötet kräver olika saker: ett högre mjölkpris nu, efterlikvid nu, tidigarelagt gårdsstöd, ersättning för att avstå från GMO-foder, ersättning för den höga djur­omsorgen, samma konkurrensvillkor som bönder i andra länder, möjlighet att bedriva derivathandel på börsen och inga fler investeringar eller kostsamma uppköp medan deras egna mjölkgårdar blöder. Vad gör företagsledningen för att öka betalningsförmågan?

Besparingsprogram
Företagsledningen gör det den måste göra enligt den globala marknadslogiken, nämligen omfattande besparingsprogram. Peder Tuborgh säger att det går lättare att rationalisera i ett stort företag med 70 mejerier än i ett litet. Två miljarder danska kronor ska sparas in till 2015. 1800 personer ska bort.
I Sverige räknar man med årliga besparingar på 600 miljoner kronor och en minskning av antalet tjänster med cirka 500.
När det transnationella företaget väljer väg blir några förlorare. Det är mjölkbönder som inte klarar av att vänta på den kommande vändningen för mjölkpriset vid årsslutet. Och det är anställda som jobbar i de mejerier som inte passar in i den globala strategin.

Hushållsost för Sverige
Ett sådant är mejeriet i Falkenberg som gör Arlas hushållsost för den svenska marknaden, 16000 ton per år. Den produktionen ska flyttas till Danmark och på sikt – även om ingen vill tillstå det öppet – självdö. Det svenska säsongsöverskottet på mjölk ska bli pulver som exporteras till Asien.
Dagen efter mötet i Jönköping, den 10 augusti, åker vi till Falkenbergs mejeri för att höra hur det går för de uppsagda mejeriarbetarna. Den sista mars 2013 är det slutarbetat. Deras situation är minst lika upprörande som de krisande mjölkböndernas. Många har jobbat hela sitt yrkesliv på mejeriet, började i början av 1980-talet när de gick ut gymnasiet. Så var det för Erland Nyman och Anders Bengtsson.
Erland Nyman, Livsklubbens ordförande, säger att delar av produktionen redan har flyttat, en linje som gör blockost till industrin, gratäng och pizza, har placerats i Götene. Ett 20-tal personer jobbade på den. De flesta jobbar fortfarande kvar. 43 personer av 180 har hitta nya jobb eller börjat studera. Sia Glass som ligger i närheten har anställt tre, men för den som närmar sig 50 år eller har passerat jubileet är det svårare.
Erland Nyman går en utbildning till lastbilschaufför, det gillar han, men det får bli i närdistributionen, att köra fjärrtransporter och sova borta känner han inte för. Anders Bengtsson som idag kör hushållsostens pack­linje är också igång med att söka nytt jobb.
Det globala jordbruket bry de sig inte om. Det äger rum ovanför deras huvuden. Båda är djupt, djupt besvikna på Arlas företagsledning som valt att lägga ner anläggningen trots att den är lönsam. Det är Arlas globala strategi med fokus på pulverexport till Asien och Kina som sätter spiken i kistan för deras framtid som mejeriarbetare.
Erland Nyman och Anders Bengtsson har snart gjort sitt och när hushållsosten väl flyttats till Danmark, utan den svenska kon på förpackningen, kommer de inte att köpa den. Där går en gräns. Någon hushållsost producerad i Danmark tänker de inte äta, men de kan tänka sig att prova Gäsene mejeris, för det är faktiskt så att ett mejeri till producerar hushållsost i Sverige.
Den märkliga situationen har uppstått att de små mejeriföreningarna, varav Gäsene är den minsta med 29 mjölkbönder som har allt från åtta kor till 300 och bara en tiondel av Falkenbergsmejeriets produktionsvolym, har lyckats hålla ett högre avräkningspris än det transnationella företaget. Hur är det möjligt?

Gäsene mejeri går bra
Vi åker några mil inåt landet till Ljung, ett litet samhälle i Västergötland på gränsen till Dalsland. Gäsene mejeri ligger mitt i byn och där jobbar ett 20-tal anställda med en enda produkt, hushållsost i alla möjliga varianter. De har satsat på att utveckla och förädla just denna produkt och mejeriet med fabriksförsäljning och fik har blivit en betydelsefull samlingsplats och turistattraktion i det lilla samhället.
Jörgen Lager berättar för oss att han började jobba på mejeriet 1979 efter att han gått ut nian.
Han kan hela produktionen och han är påtagligt stolt över sina kunskaper och vad de lyckats med. Osten finns med olika fetthalter och olika lagringstider, en kvalitet som går att ta betalt för. Alla hjälps åt att ta fram nya varianter.

Passar till kräftor och snaps
Vi får provsmaka sommarens special, en blåvaxad ost som bara går att köpa under sommarmånaderna. Fetthalten är 34 procent och lagringstiden elva månader. Den är riktigt god, passar till kräftor och snapsen OP, säger Jörgen Lager som berättar att man kan hyra mejeriets café för provsmakning och fester. Det är en del av den lokala förankringen. De har också årliga fester på mejeriet för anställda och leverantörer.
Han är själv månskensbonde, men har inte mjölkkor utan köttkor på gården som ligger i byn Mjäldrunga.
Efter jobbet åker vi med honom för att hälsa på korna, ett 30-tal, och han säger att vi ska få se något väldigt speciellt, något som han tror att vi aldrig upplevt förut. Det är en brädad spång över en stor mosse som byborna gemensamt byggt med överblivet försvarsmaterial. Kliver man fel så sjunker man djupt. Vi når en tjärn, inte så stor och inte så djup. Jörgen Lager säger att det är tystnaden, stillheten, som han tycker om. Hit går han för att vila.