Den svenska livsmedelsindustrin skakas åter av många varsel. Under årets sju första månader har antalet varslade skjutit i höjden. De är tre gånger fler än samma period året innan.
Antalet arbetslösa livsmedelsarbetare har också ökat. I slutet av juli var 10,1 procent öppet arbetslösa eller hade aktivitetsstöd. Motsvarande siffra i juli 2011 var 9,6 procent.
Arbetsgivarna hänvisar till stigande råvarupriser, något som de inte kan göra något åt, eftersom dessa bestäms på världsmarknaden. De säger att det enda de egentligen kan påverka är arbetskraftskostnaderna som ligger på 15-16 procent av omsättningen. Så vad gör de? Jo, de drar ner på antalet anställda och ställer sina förhoppningar till att konsumenterna ska ändra sitt beteende och välja bort den billiga importerade maten till förmån för mat som är producerad i Sverige.

Arbetsgivarna har haft samma fåfänga förhoppningar de senaste 20 åren, men det funkar inte. Det visar de röda siffrorna i boksluten. Konsu­menterna går på priset om inget annat förändras. Det som behövs är ett annat utbud, det är först då som konsumenterna kan göra ett annat val. Det är först när vi smakat en elva månader lagrad hushållsost som vi blir nyfikna på hur en 22 månader lagrad hushållsost skulle smaka, se reportaget på sidorna 2-5.
Så hur uppnås detta nya utbud. Jo, det kräver yrkeskunnig personal. Ett bra exempel är när Livsmedels­före-tagen tillsammans med tolv andra arbetsgivarorganisationer kräver att regeringen ska satsa mer på YrkesVux och på fler platser i yrkeshögskolan. Men det behövs mer än så, arbetsgivarna måste också satsa pengar på att fortbilda den egna personalen.

I Norge förs diskussionen på ett helt annat plan, se sidan 8. Där har både facket och arbetsgivarna inom livsmedelsindustrin skjutit in sig på att göra något åt handelns ökade makt, något som knappast alls diskuteras i Sverige. Ändå har vi samma problematik, en livsmedelsindustri som är helt i händerna på ett fåtal stora handelskedjor.
Men till skillnad från Sverige så har man i Norge på ett helt annat sätt fokuserat på maktfrågan. I våras gick tusentals norska fackligt organiserade livsmedelsarbetare ut i en politisk strejk riktad mot dagligvaruhandelns ökade makt.

I Norge förs diskussionen utifrån en annan ideologisk grund än vad som är fallet i Sverige. I Norge betraktar man maten ur ett rättighetsperspektiv, man utgår från den internationella konsument­rätten och de mer radikala, däribland facket, ser rätten till mat som en mänsklig rättighet att jämställas med yttrandefrihet. Det görs i den statliga offentlig utredning som nyligen granskade handelns makt, där Livs broderförbund NNN satt med.
Utredningen ”Mat, makt og avmakt” (NOU 2011:4) resulterade i en rad lagförslag som ska läggas fram för Stortinget i höst eller tidigt i vår nästa år.
Bland dessa förslag finns att en särskild ombudsman får till uppgift att säkra god affärssed inom dagligvaruhandeln så att inte små leverantörer utestängs och att det ska finnas klagorätt och sanktionsmöjligheter.
Låt oss inspireras av kampen i Norge! Norrmännen är inte heller ensamma om att protestera mot handelskedjornas makt. Liknande diskussioner förs i andra EU-länder. Storbritannien har redan en ombudsman för god affärssed inom handeln.
Marknadstänkandet har i Sverige varit för endimensionellt och resultatet är förödande. Svenska Konkurrens­verkets granskning av konkurrensen i hela livsmedelskedjan ”Mat och marknad – från bonde till bord” bidde inte mer än en tumme. Det är dags att tänka nytt. Heja Norge!