Bild:

”Jag skulle vilja minska arbetstiderna med ett par timmar per dag”

– Det är medlemmarna som ska skriva motioner till kongressen, men ännu har det inte kommit några. Jag manar på dem och väntar. Kommer det ingen skriver jag en själv, säger Slavoljub Nastic, Livsklubbens ordförande på snusfabriken Fiedler & Lundgren i Malmö.
Ingen av de 50 medlemmarna i klubben har någon erfarenhet av kongress eller av att skriva motioner. Inte han själv heller. Det är nytt för alla. Ombudsmannen Benny Kolnby har varit hos dem och berättat lite grann om hur det går till. En möjlighet är att ställa sig bakom någon annans motion.
– Vi har varit i kontakt med Pågen-klubben i Malmö. De har flera motioner på gång, bland annat en om kortare arbetstid. Det är en viktig fråga, men komplicerad, eftersom man inte får något gratis.
Han har själv suttit i avtalsdelegationen för tobak under den senaste avtalsrörelsen och kunde konstatera att det inte fanns utrymme för något annat än lönekrav. Så har det varit under de senaste avtalsrörelserna. En grundlig diskussion om denna fråga på kongressen tycker han vore bra.
Att alla klubbar får minst ett ombud på kongressen tycker han är en stor förbättring, det är stimulerande. Men Livs nya organisation har också lett till att det blivit färre möjligheter för de förtroendevalda att mötas och det är han kritisk till, man behöver träffas och lära känna andra livs­medels­arbetare och prata med dem om hur de har det på deras arbetsplatser, vad som är gemensamt och hur man kan förbättra.

”Det gäller att vara konkret”
Slavoljub blev själv fackligt aktiv för fyra år sedan då de hade en tvist på arbetsplatsen.
– Det var problem med ob-et och avtalet. Vi hade bara tagit över Swedish Matchs avtal och det funkade inte för oss. Idag har vi en bra relation till arbetsgivaren och löst det där, det gäller att vara konkret och se vad som behövs göras på den egna arbetsplatsen. Christel Niby, den dåvarande ombudsmannen, lärde oss det. Hon lyckades förklara för oss hur fackliga förhandlingar fungerar och efter det bildade vi vår klubb.
Nu har de ett löneutvecklingsavtal som ger högsta lön efter fem år, den som börjar har 20100 kronor i månaden, slutlönen är cirka 23000 kronor, därtill kommer tillägg för erfarenhet och ob och bonus. För mekaniker har de samma villkor som på Pågen, de får en lön på 27000 kronor. Sam­manlagt är de 100 anställda, hälften kollektivare, nästan alla är med i facket, alla utom en.
– Han är bara med i a-kassan, han vill inte, men jag tror att han också inser att han tjänar på att gå med, men han är inte där än.

Svårare på små arbetsplatser
De första åren som Slavoljub var fackligt aktiv var betydelsefulla. Då gick han fackliga utbildningar, jobbade med fackligt uppsökeri på små klubblösa arbetsplatser och värvade nya medlemmar, men det gick inte så bra som man hade hoppats.
– De som jobbar på små arbetsplatser vågar inte ha en annan uppfattning än arbetsgivaren. De vågar inte gå med i facket.
Det blev i varje fall många möten och det var roligt och lärorikt, men under de senaste åren har det minskat. Nu är det inte mer än två eller tre möten i Region Syd per år. Han tycker att det är för lite.
Han har jobbat i sju år på snusföretaget. Innan dess var han på ett bageri i Vellinge. Det första jobbet i Sverige var på det numera nedlagda Malaco. Det var 1992 som han kom på besök från forna Jugoslavien.
– Jag säger så, för det är därifrån jag kommer. Jag är serb från Belgrad. Efter militärtjänsten åkte jag iväg. Nu har jag varit här i 20 år. Jag var byggtekniker, men tyckte att det var så regnigt och blåsigt i Malmö att jag bestämde mig för att ta ett inomhusjobb, så det blev Malaco, där gjorde man godis, men jag blev inte fackligt aktiv förrän här på snusfabriken.
• Vad tycker du är viktigast att kongressen tar upp?
– Det är många saker. Om jag måste välja en så är det arbetstiden. Jag skulle vilja att den blev kortare, minska den med en timme per dag. Det måste vi diskutera grundligt på kongressen. Vi kommer att ha en motion från vår klubb. I värsta fall får jag skriva den själv.