Det skall löna sig att arbeta, sa finansminister Anders Borg när han presenterade regeringens budget för 2013. Och vara lönsamt att driva företag och utveckla ny teknik.
Kloka ord. Sverige behöver verkligen framgångsrika entreprenörer. Men problemet med den svenska ekonomiska debatten är att den aldrig ens nuddar vid den största utmaningen, nationellt och globalt: Hur gör vi varor och tjänster mera resurseffektiva, mera återvinningsbara, mindre miljöförstörande?

Kort sagt: Hur gifter vi till exempel ihop närings- och klimatpolitiken? Det är inte bara nödvändigt om planetens ekosystem skall fortsätta leverera välfärdstjänster till en växande världsbefolkning. Det är ju också så lönsamt! De företag och nationer som satsar på att göra sin ekonomi grönare är redan nu vinnare; de som släpar benen efter sig blir förlorare.

Visst finns det gröna investeringspengar i regeringens förslag. Men det är blygsamma slantar i procent av hela budgeten. Under galgen pungar Borg äntligen ut med nya miljarder för drift och renovering av räls, lok och vagnar i Europas näst sämst underhållna järnväg. Framemot 2020 blir det kanske också nya sträckningar, till exempel dubbelspår Göteborg-Borås.
Och visst är det klimatpolitik när centerns statsråd – troligen efter tuff fight med finansen – lyckas förlänga solelstödet till 2016 med 210 miljoner. Och få fram 300 miljoner under fyra år till det förnybara fordonsbränslet bio­gas: produktion, rening, distribution. En nyttig satsning även om det trots allt inte räcker så långt; hittills har biogasen bara ersatt bensin och diesel i cirka 80 000 av landets 4,2 miljoner personbilar.

Vår duktiga miljöminister Lena Ek satsar 2 miljarder på hav och insjöar, fast Borgs kamrerer dragit ner anslaget med 230 miljoner. Skyddet av gammelskog får 238 miljoner, på tok för lite med tanke på dagens markpriser.

Mest lyckosam när det gäller gröna frågor är landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Han fortsätter med sitt favoritprojekt Matlandet Sverige, med ambassadörer och årliga utpekanden av mathuvudstäder. Syftet är förstås att skapa nyfikenhet på de genuina svenska smakerna och recepten, förädla dem och locka både inhemska konsumenter och den växande strömmen av turister att lära sig älska det svenska köket.
Det här är en riktigt bra satsning som kan skapa jobb och framtidstro i både producent- och förädlingsleden.
Det är i tiden. Aldrig har så många varit så intresserade av vår föda. Tänk bara på den aldrig sinande floden av matprogram, kokböcker och kocktävlingar. Och tänk på de allt blankare, elektroniskt drivna köken. (Trots att de flesta lagar mindre mat hemma än någonsin förr!)

I Erlandssons budgetkapitel finns också 12 miljoner anslagna för att jobba med det etiskt och miljömässigt orimliga matsvinnet, idag kanske 20 procent.

Visst finns det en del gröna pengar i regeringens budget. Största bristen är dock avsaknaden av en sammanhängande strategisk investering för ett mera hållbart Sverige.
Här måste Stefan Löfven och den övriga oppositionen visa på långsiktigt grönt alternativ.