Vilka krav ska Livs ställa 2013?

Vilka krav utöver mer pengar ska Livs föra fram i nästa avtals­rörelse? Den frågan skulle ett 40-tal förtroendevalda på Regi­on Mitts verksamhetsträff i september på Scandic hotell i Västerås besvara.
Med pennan i hand stod förbundsombudsman Thomas Henriksson framför tavlan beredd att anteckna de förslag som grupperna redovisade.
Han hade poängterat att man inte får någonting gratis här i världen. Det finns egentligen bara två vägar att gå för ett fackförbund. Antingen tar man strid för att få igenom ett krav eller avstår man från löneökning för att nå samma sak. Så frågan var:
Vilka krav är så viktiga och engagerande att de kan samla förbundets medlemmar till att ta strid eller avstå pengar?

En lucka täpptes till
Under avtalsrörelsen 2010 var ”rundning av Las” en sådan fråga. Det handlade om att avtalsvägen täppa till en lucka i lagen som gav arbetsgivaren möjlighet att säga upp ett antal anställda på grund av arbetsbrist och sedan återta den man gillade som inhyrd.
Några nya och radikala krav utöver löneökning framfördes inte på verksamhets­träffen i Västerås. Ett krav som alla grupper verkade kunna ställa sig bakom var att bygga ut arbetstidskontot, vilket innebär att individen själv kan bestämma om han eller hon vill ta ut påslaget i form av pengar, ledighet eller pensionspremie, se också sid 8.
– Det verkar vara en åldersfråga, konstaterade flera. De unga vill ha mera pengar i handen medan äldre vill kunna välja fler lediga dagar.
Natalie Karimi, från Scan i Örebro, berättade att hon hade dragit igång ett grupparbete på sin arbetsplats om arbetstidskontot och att medlemmarna var positiva till att bygga ut det. Thomas Henriksson antecknade ”Arbetstidskonto öka”.
Och så matades det på med flera förslag, men inget framfördes med någon verklig övertygande emfas: Det var ”tjänstledighet för att pröva nytt jobb”, ”kompetensutveckling”, ”Ej ständiga förändringar av arbetsscheman”, ”strama upp anställningsformerna”.
I en grupp diskuterade man ob-ersättningar. Tommy Karlsson från Arla i Örebro tyckte att en frysning av dessa som gjordes vid en tidigare avtalsrörelse för att istället höja grundlönen kunde vara bra. Det ger mer kontroll över inkomsten.
– Byter du arbetsschema riskerar du ju att förlorar ob-tillägget, konstaterade han.
Kenneth Ekberg, från Gevalia i Gävle, talade om ett problem på hans arbetsplats med ständiga byten av arbetsscheman som förstör medlemmarnas möjlighet att planera fritiden.
– Det kan idag ske med bara två veckors varsel, sa han.

Bättre planeringsförmåga
Men det var ett problem som varken Johan Hellberg från Gefleortens mejeriförening eller Therese Lindberg från Arla i Örebro kände igen. Deras arbetsgivare hade bättre planeringsförmåga. Att prioritera arbetstidens förläggning som en gemensam fråga var kanske inte givet.
Löneökning för alla är och förblir prio ett. Thomas Henriksson säger att avtals­rörelsen 2013 kommer att bli tuff. Den ekonomiska krisen i omvärlden skapar osäkerhet och det är sannolikt att det åter igen blir ett kort avtal.
– Vi ska inte ha för stora förhoppningar på höga nominella lönehöjningar, för då slår Riksbanken till och höjer räntan. För oss som har jobb verkar 2012 bli ett hyfsat år, det kommer att bli en reallönehöjning, men för våra kompisar som är arbetslösa ser det fortfarande visset ut.

Dyster löneutveckling
Av Lönerapport 2011 som kom i augusti framgår att löneutvecklingen för livsmedels­arbetarna under de två senaste åren varit en dyster historia. Inflationen har varit högre än den nominella löneökningen vilket resulterat i att reallönerna sänkts med 0,5 procent per år.
– Det vi ändå kan vara nöjda med är att våra låglönesatsningar har slagit väl ut. För de unga som tjänar mindre än 19000 kronor i månaden ökade lönerna med åtta procent 2011.
Till skillnad från andra fackförbund har Livs lyckats hålla uppe ingångslönerna. Strategin har varit att höja i botten med kronor och ören, vilket innebär att lönepyramiden tryckts uppåt.
– Vår låglönesatsning i kronor och ören för alla har slagit väl ut, konstaterade förbundsombudsman Solweig Larsson och några invändningar hördes inte.
Tabellen över lönespridningen 2011 fördelat på kön förklarar också varför Livs under förra avtalsrörelsen inte kunde ställa sig bakom LO:s samordning med krav på en jämställdhetspott, som skulle fördelas på avtalsområden med en snittlön på under 22400 kronor.
Livs har många lågavlönade kvinnor som tjänar mindre än det, men snittlönen för avtalsområdena ligger högre.
– För Livs kvinnor hade det inneburit att de skulle ha bundit upp sig för att gå ut i strejk för kvinnor i andra förbund utan att själva få någon egen höjning. Det säger sig självt att vi inte kunde acceptera det, sa Thomas Henriksson.