”Vi hävdar ägandet därför att vi anser att ägandet ger människorna större möjlighet att känna trygghet. De blir mer oberoende inför de oförutsedda händelser som kan drabba oss alla på livets vandring. Vi reagerar mot att man vill föra över ägandet på det kollektiva. Man känner inget ansvar för det som ägs av kollektivet. Jag känner ingen personlig delaktighet i SJ och det gör inte någon annan heller i denna sal.”
Logiken och rösten verkar bekant, men vem är det som håller det här talet, undrar Lusen, som till följd av en cykelolycka tappat minnet.

Det kan inte vara någon som varit med om de senaste tjugo årens privatiseringar av järnvägen och underhållet.
Det kan inte vara någon som skjutsat sin son till Centralen under julhelgen efter ett snöfall och fått höra att växlarna frusit, att det inte går några tåg, att allt står stilla, att Sverige frusit fast i privatiseringar och konkurrens på en fejkad marknad.
Det kan inte vara någon som ställt frågan till informationen på Centralen i Stockholm, om när trafiken till norr­ut förväntas komma igång, och fått svaret av en artig biljettförsäljare:
– Det är Banverket som har ansvar för rälsen. Vi är SJ. Vi kör bara tåg.
– Så vad ska jag göra?
– Du får gå in på Banverkets sida och titta vad de ger för information.
– Är det inte din uppgift?
– Nej, jag är anställd av SJ. Vi kör bara tåg. Vi har inget med rälsen att göra.
Det var svaret förra julhelgen efter att det hade snöat och den av minnesförlust tilltufsade Lusen undrar. Vem var det som höll det där förbannade talet i riksdagen, som uttalade sig för alla och sa: ”Man känner inget ansvar för det som ägs av kollektivet”?

Lusen googlar och hittar det. Det var moderaternas ideolog och förre partiledaren, Gösta Bohman, som höll talet i riksdagen. Året var 1972 och det var början på tjugo års aktiv opinionsbildning för borgerliga värden, finansierad av SAF, näringslivets fond och Timbro. Svenskarnas sympatier för fri företagsamhet, marknadsekonomi, valfrihet och lägre skatter skulle stärkas. Och de lyckades till slut.
Det är knappt tjugo år till den borgerliga valsegern 1991. Sverige förändrades på dessa år.
– Nu vet vi alla att SJ är en av många firmor som kör tåg och att en sådan firma inte har något med räls att göra.