Eva tar matchen om nya avtalet
Avtalsrörelsen 2013 är i gång. De som i högsta grad är involverade är de som har fått förtroendet att sitta i Livs förhandlingsdelegationer. För Eva Palmqvist är det första gången.
Eva Palmqvist jobbar på Atria Lithells i Sköllersta utanför Kumla och vi ses på klubbexpeditionen en torsdag i slutet av oktober. Klockan är runt tio på morgonen och hon har varit igång och packat korv i ett par timmar. Så här ett par månader före jul är det framför allt prinskorv som gäller.
Hon har jobbat på fabriken i 23 år. Hon gick med i facket i stort sett omgående men det dröjde ett tag innan hon blev fackligt aktiv. Idag är hon aktiv på lokal, regional och central nivå.
Vi har setts tidigare i veckan i Stockholm. Förbundets samtliga förhandlingsdelegationer hade kallats till ett första möte och Eva Palmqvist fanns på plats.
– Det var jättespännande. Jag ser det som en stor ära att få vara med. Det är både utvecklande och lärorikt.
Hon beklagar samtidigt att inte fler tjejer har utsetts att sitta i förhandlingsdelegationerna. Som jämställdhetsansvarig i klubben är den kvinnliga representationen en fråga som engagerar henne.
Hon fortsätter att berätta om det första mötet och om all information som de fick, framför allt om förutsättningarna men också om tågordningen, samordningen med andra förbund och vad som gäller för förhandlingsdelegationerna.
– Jag har också hört mig för bland dem som tidigare haft det här uppdraget om hur det brukar gå till. Det jag fått veta är att jag ska vara beredd på att bli inkallad med kort varsel och att förhandlingarna präglas av mycket väntetider. Jag har också fått rådet att vara på alerten och fråga när det är något som jag inte förstår.
Hon har också varit engagerad i att skriva avtalsmotioner.
Löneökningar viktigast
– Det som medlemmarna främst vill ha är löneökning. Våra löner ligger i snitt på 23 500 kronor i månaden. Men det finns även andra frågor som är viktiga.
Hennes fackklubb har lämnat in en hel hög motioner. Hon har själv varit involverad mer eller mindre i alla, framför allt i motionerna om att lägsta lönerna måste höjas, arbetstidsförändringar och förskjuten tid.
Hon konstaterar att det är många andra viktiga frågor som motionerna berör. Det hon nu undrar över är hur dessa kommer att behandlas och hur själva prioriteringen kommer att gå till. Hon hade trott att förhandlingsdelegationerna skulle gå igenom motionerna när de träffades i veckan. Så var dock inte fallet. Motionerna delades ut men de gick inte igenom dem. Istället fick de information om att förbundsmötet den 21 november skulle behandla motionerna och att de därefter med största sannolikhet skulle hamna på förhandlingsdelegationernas bord.
– Jag tror många förväntar sig ett svar på de motioner som de skrivit. Jag vet dock inte riktigt hur gången är, säger hon.
Det är inte helt lätt att veta. Det här är något som inte finns reglerat i stadgar. Vi kommer överens om att jag ska bolla frågan vidare till Gerald Lindberg, andre ordförande och ansvarig för avtalsfrågor (se separat artikel på sidan 8).
Eva Palmqvist tillhör annars de som är mycket pålästa. Hon berättar att hon brukar följa med i såväl media som vad som skrivs på förbundets hemsida för att i sin tur kunna informera medlemmarna på arbetsplatsen.
– Tyvärr finns en ganska stor okunnighet. Det kan både vara vi fackligt förtroendevalda som är dåliga på att informera och medlemmar som inte tar ansvar och själva tar reda på vad som händer.
Enormt engagemang
Hon har fortfarande färskt i minnet när hennes arbetsplats vid förrförra avtalsrörelsen blev uttaget i strejk.
– Det var på sätt och vis rätt häftigt för där fanns ett enormt engagemang bland medlemmarna. Där fanns ett tryck som jag inte upplevt tidigare när det gällde både facket och tron på den fackliga idén, berättar hon.
Hon slogs också av den kritik som riktades mot de som inte var organiserade.
– De som inte var medlemmar blev ifrågasatta och fick förklara varför de valt att stå utanför.
Hon konstaterar att det blev mer tydligt vid strejkvarslet vad det hela handlade om.
– Det var synd att vi inte fick gå ut i strejk. Vi var verkligen beredda att göra det.
Hur det kommer att gå i kommande avtalsrörelse har hon svårt att uttala sig om.
– Det är mycket som spelar in, om det blir ett kort eller långt avtal. Det beror självklart också på vad arbetsgivarna kommer med.