Det drar kallt från fönstren på redaktionen. Den första snön har fallit, eller snarare lamslagit huvudstaden.
– Ni måste göra något åt kylan! Jag kan inte ha det så här kallt. Jag fryser om alla mina sex ben, säger Lusen uppfordrande.

– Gnäll inte. Det är bara att ta på dig några extra lager. Tänk på miljön. Det går inte att skruva upp värmen så fort något litet kryp som du fryser, säger vi på redaktionen.
– Jag struntar fullkomligt i miljön. Tvärtom så ser jag fram emot klimatuppvärmningen, ju varmare desto bättre. Att sätta en gräns vid en uppvärmning på två grader har jag aldrig förstått.

– Men Lusen, tänk på hur hårt detta slår. Öknar som brer ut sig, vattennivåer som stiger, orkaner som drar fram. Det är en total katastrof. Enligt ny forskning kommer temperaturen att stiga med fyra grader.
– Ja, men det är ju spännande. Det borde ni också tycka som jobbar på en tidning. Inget säljer så bra som naturkatastrofer. Det är ju rena julaftonen för pressen.

– Lusen, nu är du väl ändå lite cynisk. Dessa naturkatastrofer skördar ju människoliv.
– Jag cynisk? Nej, verkligen inte. Jag är nog den som lever som andra lär. Jag förbrukar ingen energi alls. Se på mig. Nu har jag bäddat ner mig i dammet som samlats här på redaktionen. Tala om att leva snålt.

– Ja, men du sade ju alldeles nyss till oss att höja värmen.
– Men det är ju något man säger. Inte förväntar jag mig att ni ska lyssna på mig, en liten Lus.

– Vi bryr ju oss om dig. Vi vill inte att du ska frysa. Kan du inte ta på dig ett extra lager?
– Det där är bara tomt prat. Lika tomt prat som nu när världens regeringar samlas i Doha för att diskutera vad de kan göra åt klimatkrisen. Inte kommer de att göra något. De bara lovar en massa saker men sedan händer ingenting.

– Jo, det gör det tyvärr. Temperaturen stiger.
– Det är skillnad på folk och folk. Ni gör ingenting åt att jag fryser. Men världens regeringar, de får temperaturen att stiga utan göra något.

– Ja, så illa är det.