När vintermörkret slår sina klor i oss kan det vara en lisa för själen att plocka fram semesterbilder. Till exempel från hagar där kor idisslar fridfullt bland blåklockor och fibblor!
Sådana sköna miljöer finns fortfarande kvar i Sverige. Men de blir alltmer ovanliga. I många trakter, till exempel i mitt eget Ljungskile, finns det inte längre några djurbönder kvar. I Västra Götaland har antalet mjölkdjur sedan 1999 minskat med tjugo tusen, i hela riket med hundra tusen.

Det har som bekant flera orsaker. Dels producerar dagens effektiva kor dubbelt så mycket mjölk som deras anmödrar gjorde för femtio år sedan. Dels dricker vi svenskar betydligt mindre mjölk till maten. Å andra sidan äter vi mer ost, fil och yoghurt än någonsin.

När djuren gör sitt uttåg ur sommarhagarna byter miljön snart anletsdrag. På bara några år har mandelblom, kattfot och violer trängts bort av hundkäx, älggräs, rallarros och brännässlor. Snart är hallonsnåren där, och sedan björk, asp, gran. Att detta sker beror rent kemiskt-botaniskt på att marken blir alltmer kvävemättad när gräset inte längre betas utan vissnar på platsen och bryts ner.

På tio har stora arealer svensk landsbygd slyat igen, blivit mörkare och mindre variationsrik. Det gäller särskilt de äldre bondelandskapen, med rester av slåttermark, hagar, bryn och dungar. Det innebär en pågående förlust av biologisk mångfald och inte estetiska och kulturella värden som borde framkalla rysningar hos oss alla – och ramaskrin, inte minst på tidningarnas kultursidor.

Kan vi stoppa utvecklingen? Nej, men förhoppningsvis hejda den, genom att som konsumenter stärka svenska bönders lönsamhet: Köpa svenskbaserad mjölk, yoghurt, fil och grädde. Äta mer svensk ost.

Frågan är bara om detta kommer att funka fram­över. Hur ska vi till exempel vara säkra på att mjölkpaketen verkligen innehåller mjölk från djur som betat på svenska vallar och hagmarker?
Just när jag skriver denna krönika kommer nämligen beskedet att Arlas mjölk från årsskiftet skall kallas Ica-mjölk i butiken. Idén är förstås som alltid att jaga lönsamhet. Sedan Coop köpt Grådö mejeri har Ica – med hälften av den svenska dryckesmjölkmarknaden – ökat trycket på Arla.
Arlamjölken blir alltså ett av Icas så kallade egna märkesvaror, EMV. Hittills har EMV med Arlamjölk legat på under 10 procent. Men nu ändrar mejeriet kurs. Vd:n intygar att förändringen också skall gynna den enskilde mjölkproducenter. Fan tro’t, Arlabönderna har länge suttit trångt i den mjölkjätte de formellt själva äger.

Och hur kan vi konsumenter med kärlek till svenska öppna betesmarker vara hundra procent säkra på att Ica inte blandar svensk och dansk Arlamjölk i sina EMV-kartonger?